Efter en granskning av tre patientjournaler där patienten har vårdats med stöd av LPT, lagen om psykiatrisk tvångsvård, konstaterar man att Region Sörmland brister i fyra punkter. En patient var fastspänd utan stöd i lag, patientjournalen ger en otydlig bild av händelseförloppet, Ivo underrättades inte om att en långvarig fastspänning samt att ställningstagande till barnets rätt saknas i en journal.
I ett fall har psykiatrin bältat en person för att möjliggöra livräddande behandling genom att kontinuerligt ge patienten läkemedel. Patienten vårdades på en medicinavdelning där en läkare gjorde bedömningen att patienten skulle avvika om man inte skulle spänna fast hen med bälte. Med den anledningen spände man fast patienten vid flera tillfällen. Läkaren gjorde senare bedömningen att patienten skulle kunna släppas ur fastspänningen såvida hen flyttades till en psykiatrisk avdelning.
"En patient var fastspänd utan att det fanns stöd i lag att vid tillfället vidta en sådan tvångsåtgärd. Detta är en brist", konstaterar Ivo i sitt beslut.
Enligt lagen får man "om det finns en omedelbar fara för att en patient allvarligt skadar sig själv eller någon annan, får patienten kortvarigt spännas fast med bälte eller liknande anordning".
Regionen kritiseras också för att en 17-åring inte fått nyttja sin lagstadgade timme av utevistelse under en period av tvångsvård under några dygn. Minderåriga har denna rätt om inte medicinska skäl talar emot.