Utanför Apoteket på Västra Storgatan sitter Viktor Rafa med en tillknögglad kaffemugg med en tia i framför sig.
– Det är kallt ibland, konstaterar han.
Och visst tycker han att det vore bra att kunna gå in och värma sig när vintern kommer på riktigt. Nätterna tillbringar han i en husvagn på en parkering och även där blir det kallt när graderna kryper ner på termometern.
En grupp Nyköpingsbor har samlats för att återigen lyfta frågan om ett härbärge för tiggare i Nyköping.
– Det finns tomma lokaler i Nyköping och kommunen borde kunna hitta något där de kan sova på nätterna, säger Christel Flinkenberg.
Tanken är att det ska finnas en varm plats för dem att övernatta på med toaletter och eventuellt tillgång till en dusch.
Uppsala, Linköping och Stockholm är några städer som har öppnat härbärgen på vintern. Än finns inga sådana planer i Nyköping. Men gruppen, som numera går under namnet Stöd till EU-migranter, ska kontakta kommunen för ett samarbete.
– Min idé är att samspela med kommunen. Här i Nyköping har attityden varit att kommunen inte ska hjälpa till. Men i exempelvis Linköping ger kommunen bidrag till den förening som driver ett härbärge. Det är dit vi siktar, säger Kjell Wiklund som har varit med i gruppen länge.
När en lokal har hittats finns också planer att samarbeta med matbutiker som har mycket mat över som slängs.
– Det är så mycket mat som slängs i dag och mycket av det är ätbart, säger Christel Flinkenberg.
Dessutom finns en idé om att mataffärerna kan upplåta plats för kylskåp i anslutning till entrén där den som har mat över kan ställa in den.
– Den som har för mycket mat i sitt eget kylskåp kan ställa in där och det blir som ett slags depå för mat, säger Kjell Wiklund.
Christel Flinkenberg har själv varit i Bulgarien och sett hur romer behandlas.
– De får knappt sätta sig på en parkbänk. Det var ingen rolig upplevelse att se det. Man blir beklämd, säger hon.
– Nu finns de så nära oss och då går det inte att blunda.
Till att börja med väntar ett möte dit representanter från Linköping ska bjudas in för att berätta om hur de arbetar där. Därefter hoppas gruppen att något konkret händer.
– Det blir kallare och kallare och vi kan inte hålla på att bara prata, säger Kjell Wiklund.