Ett svart pälsberg tronar i det gemensamma väntrummet till Mariebergsgårdens frisersalong och fotvård. New Foundlandshunden Bosco snusar gott, totalt obekymrad över mänskliga påfund som julstress och bestyr. Men inne på frisersalongen står tomtarna står på pass och Anita Vikman jobbar julfin, med rött förkläde och röda tygrosor i håret.
– Förklädet plockar jag fram den första advent, lite rött ska det vara till julen, säger hon med ett varmt leende.
Gudrun Klintberg, 88 år, sitter redan med spolarna rullade i håret. Hon är en av många som vill vara extra fin inför julen. Den senaste veckan har Anita arbetat extra timmar för att hinna med alla. Och hon har saxen i gång in i det sista, dagen före dopparedagen. Men julafton är det ledigt.
– Då ska jag ta med mig pappa som bor här hem för att fira, säger Anita.
Anita Vikman har drivit frisersalongen på Mariebergsgården de senaste tjugofem åren och har många stamkunder. Att arbeta med äldre är speciellt, både vad det gäller frisyrer och samtal, tycker hon.
– Det ger mig mer att arbeta med äldre. De har en annan erfarenhet och har upplevt så mycket. Tänk vilken utveckling det har varit! En av mina kunder som jag åker hem till är över hundra år, där får man höra historier, säger Anita.
Mest av allt får hon göra permanenter och klippningar. Och många av kunderna håller fast vid sin stil.
– Jag har haft samma frisyr i trettio år, det känns bäst att man vet hur det ser ut, säger Gudrun som tålmodigt sitter igenom de två timmar permanenten tar.
Tempot är också annorlunda på Mariekällgården mot att arbeta på en salong på stan tycker Anita, som började sin bana på Stenström och Hallberg. Stämningen är utan tvekan trivsam, även om salongskatten Prinsessan för dagen valt att stanna hemma. Samtalen blir också många och förtroliga under en dag.
– Det är många som vill berätta mycket och eftersom jag jobbar ensam är det kanske fler som vågar öppna sig och prata om det som känns jobbigt. Kvinnor pratar lättare än män. De är nog mer ensamma och inte så vana att prata, men oftast lossnar det efter ett tag.
Leif Hult, 83 år, kommer i god tid och väntar gärna en stund för att få sin klippning.
– Jag är pensionär och har inte bråttom, kan ju lika gärna sitta här som hemma i ensamhet. Jag ska fira jul med min son och går inte bort om jag inte är snygg i håret, säger han bestämt.
Leif har varit stammis hos Anita sedan han flyttade in på Mariebergsgården för tolv år sedan och frisyren är en klassiker. Kort i nacken och lite längre på hjässan.
– Ska det vara som vanligt, eller ska vi prova något nytt, undrar Anita.
– Ja jag sitter ju här och funderar lite över en permanent, flinar Leif med glimten i ögat.
Men det stannar vid att tjusarlocken i pannan får sig en trimning. Och när Anita höjer spegeln för avsyning i nacken blir det med beröm godkänt.
– Perfekt, tycker Leif. Och unnar sig en extra titt i spegeln.