Kärt återseende efter ovissa månader

Det var med tårar de möttes igen. Tio månader efter att Alesar Nazeh Almaouds pappa lämnade Syrien kunde familjen återförenas i Nyköping.

NYKÖPING2013-12-24 06:27

Samtidigt som regeringsstyrkor attackerade befolkningen på andra håll i Syrien var situationen i staden Kafarbo ohållbar med återkommande attacker från olika rebellgrupper mot den kristna befolkningen. I slutet av förra året lämnade pappa Nazeh Almaoud Syrien.

Familjen blev kvar. De berättar om hur bristen på vatten, bröd och el gjorde livet svårt att leva. Så gott de kunde höll de kontakt med pappan som hade hamnat långt uppe i norr. Ibland pratade de i telefon och ibland via Skype, om elen var på tillräckligt länge.

– Min pappa berättade att Sverige var bra, att det var fred och demokrati. Men vi visste inte när vi skulle kunna komma efter, berättar Alesar.

Samtidigt i Nyköping och på en del andra håll talades det med viss oro om att flera hundra anhöriginvandrare skulle komma till Nyköping. Hur skulle de bo, hur skulle det få plats i skolan och hur mycket extrapersonal skulle behövas?

Och det visade sig att det var ganska många som kom.

– Vi har haft en rejäl tillströmning, särskilt i våras och i somras, säger Krister Pettersson, divisionschef för barn, utbildning och kultur i Nyköpings kommun.

För ett år sedan fanns mottagningsklasser endast på Långbergsskolan. I dag finns det på ett tiotal skolor i kommunen.

– Det är med ambitionen att sprida ut dem för att de ska möta svenska språket i vardagen, säger Krister Pettersson.

I höstas blev det klart med pappa Nazehs uppehållstillstånd och i oktober kunde resten av familjen komma efter. Det tog dem ungefär sex timmar med alla stopp att ta sig i minibuss tillsammans med andra på flykt över gränsen. Med i minibussen var mamma Noura, Alesar och bröderna Shahoud och Joud. Från Beirut flög de till Turkiet och därifrån vidare till Sverige. Pappa Nazeh mötte dem på Arlanda.

– Vi grät allihop när vi träffades igen, berättar han.

Både Alesar och bröderna går i skolan. Alesar som är 17 går på språkintroduktionen på Gripenskolan. Hon siktar på att bli läkare eller farmaceut. Eller möjligen kemist. Hon är nöjd med att vara i Sverige. Visst är det mörkt så här års, men hon upprepar orden fred och frihet. Om hon saknar något?

– Mina vänner som är kvar.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om