När de negativa effekterna av vattenkraften diskuteras brukar ålen dyka upp som ett exempel. Små ålbebisar vandrar upp längs med åar, växer till sig i någon sjö och vandrar sedan ut i havet igen för att para sig. Men finns det kraftverk i vägen så dör de allra flesta i turbinerna, brukar det sägas.
Men Lars Wikman köper inte den bilden.
– Jag har aldrig sett en ål som är död i Nyköpingsån. Det är en skröna som en del för vidare. Jag tror att det är en skröna i hela Sverige.
Vad orsaken är, till att ålen har minskat mycket kraftigt i antal, vet han inte.
– Jag kan sätta ganska mycket pengar på att det inte beror på kraftstationerna. Det är synd att skrönan fortsätter att spridas och att det tas som intäkt för att genomföra kostsamma förändringar.
Men Mats Hebrand, konsult på företaget Fiskevårdsteknik, är av en helt annan uppfattning.
– Det är klart att de som sitter där med sina vattenkraftverk är motstridiga. Det finns massor av belägg för att ålar dör i kraftverken.
Försök har gjorts när radiosändare har satts på ålarna och sedan har de skickats ut framför kraftverk. Det visar sig att upp till 70 procent av ålarna dör i turbinerna i ett kraftverk. I Nyköpingsån finns tre kraftverk.
– Det här har forskare studerat de senaste 20-30-40 åren. De som säger att det inte finns belägg har bara inte orkat läsa litteraturen.
Lars Wikman medger att han inte är expert och att han inte har sökt efter belägg. Men han tror ändå att han skulle ha sett någon död ål om det hade funnits. Han berättar hur bolaget under sommaren samlar ålar i en åltunna vid Storhusqvarn och kör dem i lastbil upp till Långhalsen eftersom de inte kan ta sig förbi kraftverken.
Men enligt Mats Hebrand görs det av hänsyn till människor som har fiskerättigheter där.
– Ålen kan ändå inte ta sig ut i havet igen, säger han.
Enligt Lars Wikman transporterar de ålarna upp med lastbil helt enkelt för att de är ålagda att göra det i vattendomen.
Borde ni inte även transportera ålar ner igen, för att de ska klara sig?
– Tja, allt är inte fisk här i livet.