Hösten 2011 slutade Torbjörn Olsson som arvoderad politiker för att bli bonde på heltid. Nu nöter han mer på arbetsoverallen än på kavajen. Om han ångrar sig?
– Det är tajt, vi får vända på varje krona, säger han.
Men inte ser han ut som om han längtar tillbaka till sammanträdesrummen där han sitter på huk bland lammen på Onsala. Han och frun Erika driver det ekologiska lantbruket och producerar allt foder på gården. De säljer och levererar köttlådor och korv som tillverkats och rökts lokalt och bjuder också ut kött och korv direkt från sin varuvagn på marknader och evenemang.
– Det funkar tack vare att vi har nära till Stockholm. Det är där betalningsförmågan finns. Våra kunder är villiga att betala lite extra för att få kravproducerad mat, säger han.
Gårdsstödet och diverse miljöersättningar är en betydande del av gårdarnas intäkter. I år får Torbjörn Olsson knappt 200 000 kronor i gårdsstöd och ungefär lika mycket i miljöersättning.
– En nackdel med gårdsstödet är att det trissar upp arrende- och markpriserna. Jag skulle helst vilja klara mig utan det, säger han.
Han skulle föredra höjt miljöstöd, ersättningar som betalas ut exempelvis för att lantbrukare låter sina djur beta på kulturmarker eller hålla hotade husdjursarter som linderödssvin och fjällkor.
– Det är en tjänst vi utför. Men miljöstöden är alldeles för låga med tanke på allt arbete och alla kostnader det för med sig. Stängsling är dyrt och tar många arbetstimmar.
Torbjörn Olsson säger att stöden är nödvändiga för att säkra livsmedelsproduktionen.
– Vi behöver dem för att gå runt. Alla länder subventionerar sitt jordbruk. Maten är för viktig för att enbart hänvisas till marknaden.