I slutet av 60-talet lämnade Lennie Norman pop och rock bakom sig för att i stället ägna sig åt "prostata-punk", som han själv kallar jazzmusik från 40-talet. En musikstil där höftrörelser är mindre vanligt.
Betydligt senare, 2012, var det dags för en comeback i rocksammanhang för Norman, tillsammans med vännen Björn Skifs på Tyrol.
– Hur fasiken ska jag göra? Björn har varit kvar i den stylen hela tiden så han är ju van, säger han.
Den typen av frågor eller "varför har håret på huvudet slutat växa och faller dött ner genom näsan i stället" pratade Norman om inför en publik på runt 100-150 personer i Nyköping.
Alla stolar var upptagna och den "nyktra publiken" – något Norman inte är så van vid – verkade gilla att lyssna på hans reflektioner.
Skratten avlöste varandra och flera personer kunde inte låta bli att öppet hålla med om att de många klyschorna, om det fina med att bli äldre, är rätt tunna.
Samtidigt poängterade Norman att det finns positiva aspekter med att bli äldre, speciellt i jämförelse med tidigare generationer.
– Gå hem och titta på en bröllopsbild på era föräldrar. De var 24 år när bilden togs, säger han.
Ja, men hur gick det då för Norman när han skulle rocka med Skifs? Någon Lemmy Kilmister från Motörhead har han aldrig varit och det var ju så länge sedan.
Det gick bra. Peter Jöback stod också på Tyrols scen tillsammans Skifs och Norman för att rocka. Det lugnade Norman en aning.