Hilala Alkhalaf försöker trä tråden genom nålen. Ett pilligt jobb. "Det är roligt att träffas så här, att jobba tillsammans, skratta och dricka kaffe" säger hon.
– Jag var rädd för symaskinen till en början, nu vill jag köpa en till mig själv.
Tahani Basher håller på att sy sitt första örngott i Sverige och det blir troligtvis inte det sista.
Fredagskursen med mammorna, som har arabiska som modersmål, är populär. Sedan början av året har tolv kvinnor samlats i ABF:s lokaler på Östra Kvarngatan. Tanken har varit att lära sig sy. Sy kläder till sina barn, fålla upp kjolar och byxor, sy vardagssaker. Examensarbetet om några veckor blir ett förkläde.
Det var Alaa Wakaa som startade mammagruppen en gång i tiden. Då låg fokus mer på hur man tar sig in i det svenska samhället, lär sig cykla, fyller i olika papper och så vidare. Nu är det Ibtisam Kormosh som leder den. Hon kom till Sverige för tre år sedan från Syrien. Svenskan kanske inte sitter där än men sy kan hon.
– Jag kommer ihåg att jag satt mycket hos min mormor när jag växte upp och såg henne sy. Så fort jag fick en stund ledig från annat ville jag sitta med henne och så gick jag hem och försökte kopiera vad hon gjort. Så det här, säger Ibtisam Kormosh och klappar sig på bröstet och tittar ut över lokalen.
– Gör mig så varm om hjärtat.
Ibtisam Kormosh leder sykursen för invandrarkvinnor i ABF:s lokaler i Nyköping. Hon har det i blodet. "Jag satt alltid med min mormor när hon sydde" berättar hon.
Ibtisam Kormosh mäter upp kuddfodralet. Alla kvinnorna ska sy sitt eget örngott.
Sykursen fungerar även som en svenskakurs för invandrarkvinnorna. "Vi använder ord som är bra att veta om" säger Alaa Wakaa. Varje lektion är noga planerad.
En efter en dyker kvinnorna upp. En del har faktiskt klätt upp sig för att SN är på besök, men de pratar lågmält och vill inte riktigt ta plats. Ljudnivån höjs dock allt eftersom de känner sig säkra på det nya sällskapet och till slut blandas svenska och arabiska om vartannat.
– Du skulle se när alla tolv är här. Då skriker alla på mig samtidigt och jag får jag springa runt och försöka hjälpa dem. Det är svettigt, säger Ibtisam Kormosh med ett skratt.
Abeer Aidiri säger att sykursen har blivit ett ställe dit hon går för att få ett andrum från vardagen och ladda batterierna. Samma syn har många av de andra kvinnorna.
Det var lite av Alaa Wakaas vision när hon startade kursen. Dels att locka in kvinnorna till centrum av Nyköping och bryta isoleringen som kan ske i den stadsdel där de bor, dels att de får lära sig något användbart.
– Det är färre som kan det nuförtiden, samtidigt har de haft annat att få ordning på när de flyttat till Sverige. Sen kan det vara en generationsfråga, säger Ibtisam Kormosh.
– På det här sättet får kvinnorna en chans att umgås och samtidigt spara pengar, säger Alaa Wakaa.
Blir det mycket skvaller?
– Nej, vi skvallrar inte utan berättar lite vad som hänt i våra liv, med våra barn.
Något som alla tycker har varit en bra kunskap att få är hur man mäter sin kropp.
– Det har hjälpt till när jag skulle köpa kläder online. Den här gången fick jag kläder som passade, säger Tahani Basher.
Kvinnorna hjälper varandra. Det finns bara fyra symaskiner så de får snällt vänta tills det är deras tur. Här ska Muna Maksous sy sitt örngott medan Marwa Mohamed väntar.
Muna Maksous kollar noga in hur Ibtisam Kormosh tar ut mått på tyget.
Ibtisam Kormosh visar Tahani Basher hur hon ska sy.
Muna Maksous man är skräddare, hennes syster likaså, så för henne är symaskinen inte så skrämmande.
– Men jag behöver lära mig mer. Jag behöver laga mina barns kläder och spara pengar, säger hon.
Andra är lite mer försiktiga i kontakten med maskinen. Till en början hade dock inte gruppen några symaskiner utan de fick i stället lära sig att sy olika typer av stygn för hand.
Ibtisam Kormosh har lagt upp en kursplan. Alla kvinnor får med sig ett papper på hur man gör viss delmoment så att de kan ha den som en lathund när de själva sitter hemma i lägenheten och försöker kopiera vad de gjort i tidigare.
Muna Maksous och Alaa Wakaa diskuterar under kursen medan de andra kvinnorna syr klart.
Marwa Mohamed är sist ut att testa men det går bra.
Ibtisam Kormosh ställer in rätt stygn till Marwa Mohamed.
Tahani Basher var till en början rädd för symaskinen, nu vill hon skaffa en själv.
För två veckor sedan dök så de nyinköpta symaskinerna upp – en donation från Nikus (Nyköpings Idrott, kultur och utbildningssällskap). Under två kurstillfällen testades maskinen, men det var först när SN dök upp som kvinnorna verkligen fick arbeta med dem.
Ibtisam Kormosh visar två sätt som örngottet kunde göras på, en med band och en med en flik att vika in. Sedan var det upp till kvinnorna att göra likadant. Att mäta, klippa, trä symaskinen och så sy.
– Jag tog inte med glasögonen i dag. Typiskt, säger Marwa Mohamed och försöker hitta det lilla hålet med tråden.
Muna Alsoltan håller stolt upp sitt nysydda örngott. "Nu ska jag göra till hela familjen" säger hon.
En efter en blir sedan örngotten klara. Alla visar stolt upp sina alster och det är egentligen slutklämmen på det hela, att hitta sitt egenvärde. Att ha åstadkommit något från ingenting.
– Vi hoppas kunna ha en liknande kurs i höst, men kanske med fler språk inte bara arabiska, säger Alaa Wakaa.