Mansoora Fayaz tar studenten den 13 juni med godkänt i alla ämnen.
– Nu ser jag runt omkring mig: vad vackert det är! Innan det var en mardröm.
Mansoora Fayaz kom till Sverige sommaren 2020 som 17-åring tillsammans med sin pappa. Familjen är ursprungligen från Afghanistan, men har bott i Iran sedan Mansoora Fayaz var liten.
Gymnasietiden i Nyköping, som hon påbörjade 2022, har varit en enda lång kamp.
När hon satte sin fot på svensk mark kunde hon inte ett ord svenska. Hennes två syskon hade kommit till Sverige men mamman var kvar i Iran – ett land där afghaner inte har det lätt. Dessutom var familjen papperslös och dokumentation saknades, vilket var anledningen till att mamman var tvungen att stanna.
– Första året hamnade jag i en kris, för jag visste inte hur svåra alla kurser var. Jag har varit tvungen att kämpa dubbelt så mycket som alla andra, säger hon.
Oron för mamman har funnits där under hela gymnasietiden. Det har skapat både stress och migrän.
– Jag levde alla dagar utan att fatta någonting, för mamma var inte här. Hon hade ingen annan som kunde ta hand om henne. Hela hennes värld var vi – hennes familj.
Mansoora Fayaz har jobbat på ett äldreboende under gymnasietiden, på vägen hem från skolan och under helgerna. Pappan lärde sig svenska och pengar behövdes till hushållet. Lärarna var inte helt förtjusta i att Mansoora Fayaz jobbade vid sidan av studierna, men hon hade inget val.
Under en period var det nära att hon hoppade av studierna på grund av de ekonomiska omständigheterna – men hon kämpade vidare. Ett beslut hon är glad över idag. Mansoora Fayaz tänkte hela tiden på sin mamma och vad som skulle hända om hon inte klarade studenten.
– Jag höll på att betala med hela mitt liv och familj. Jag var tvungen att klara det. Jag skulle kunna sitta hemma och gråta och gråta och gråta hela tiden för att det var så svårt. Situationen och språket.
Skoltiden på Nico har varit jobbig.
Och samtidigt var du orolig för din mamma?
– Det var jag hela tiden.
Innan Mansoora Fayaz åkte till Sverige var mammans hälsa sviktande. Nu var mamma ensam i ett land där kvinnor har begränsade rättigheter och där afghaner diskrimineras. Mansoora Fayaz tankar var hela tiden där: var är hon nu och hur mår hon?
– Det var bara stress, stress, stress. Gå till kuratorn, prata med den, gå till psykologen, prata med den. Och vet du, det som är tråkigt.Tills slut blir du trött av att prata med dem, för det hjälper inte. Det löser inte problemet. Problemet sitter kvar där borta.
Mansoora Fayaz lade på sig 20 kilo övervikt på grund av måendet.
I augusti 2024 kom mamman till slut till Sverige. Mansoora Fayaz tappade övervikten och tog körkort i samma veva. Studierna gick lättare och huvudvärken försvann. Äntligen var hela familjen samlad under ett tak.
Hur mår du idag jämfört med för ett år sedan?
– Nu lever jag på riktigt. Förut, nej. Jag var bara en varelse.
I dag bor Mansoora Fayaz tillsammans med hela familjen i Nyköping.
På fredag väntar studenten tillsammans med klasskompisarna. Sedan börjar hon på drömjobbet som undersköterska på Nyköpings lasarett.
Mansoora Fayaz ser ljust på framtiden. Hon vill plugga till något vårdrelaterat, exempelvis sjuksköterska. Hon är tacksam till personalen på skolan som stått vid hennes sida under hela gymnasietiden.
– Jag är jätteglad att jag hade dem vid min sida. Annars skulle det vara omöjligt, om jag inte hade deras hjälp och stöd.