Marika, 25, är expert på att spåra corona

– Det här är vad jag är utbildad för. Viruset påverkar oss alla och nu kan jag göra något konkret, säger hon.

Marika anställdes på Uppsalaföretaget A23Lab för att arbeta med prover som diagnosticerar prostatacancer. Nu krigar hon mot corona. I säkerhetslabbet i Uppsala hanterar hon prover från patienter och sjukvårdspersonal som behöver svar. Smittad? Eller inte?

Folkhälsomyndigheten har en strategi för covid 19-provtagning. Just nu är målet 150 000 prov i veckan. Någon måste göra jobbet och A23Lab är ett av de företag som fått uppdrag att spåra smittan. Många av de mätinstrument som labbet använder för prostatacancerdiagnostik har ställts om till att mäta covid-19. Prostatacancerproverna fortsätter, men i mindre skala.

I drygt två veckor har coronajakten varit igång i labbet vid biomedicinskt centrum i Uppsala. Kapaciteten ökar successivt. Det ska bli fler anställda, fler provsvar som kan hjälpa till i arbetet att förklara, förhindra och fördröja smittspridningen.

Proverna kommer till laboratoriet i flera lager skyddsförpackning. Det är topsliknande pinnar som svabbats i patientens näsa. De packas upp i ett säkerhetsklassat laboratorium. Marika och hennes kollegor är tränade att hantera smittat material.

Viruset dödas med värme. Sen går topstussarna vidare till analys.

– Det genetiska materialet finns kvar trots att själva viruset är dött, säger Marika.

Hon är utbildad för att klara alla led i processen. Den mest riskabla delen är den där personalen hanterar och dödar virus i prover från potentiellt smittade och kanske svårt sjuka personer.  Då är hon inkapslad i skyddskläder som närmast är att likna vid en dräkt för månfarare. Marika är cool med jobbet som andra ryggar för.

– Jag är inte rädd för att vara nära smittan. Vi har en hög säkerhetsnivå och jag tillhör ingen riskgrupp.

Hon gick naturvetenskapliga programmet på Nyköpings Enskilda gymnasium. En föreläsning i skolan blev avgörande för hennes framtidsval. 

– Gästföreläsaren hade gått biomedicin i Uppsala och jag tyckte att hennes jobb lät så otroligt intressant.

Det blev fem år på Uppsala universitet. Efter examen i juni förra året fick hon omedelbart jobb. A23Lab har utvecklat ett test som bedömer risken för aggressiv prostatacancer och det var vad hon räknade med att arbeta med. Men när helvetessmittan tog över världen växlade företagsledningen spår. Mätinstrumenten ställdes om och säkerheten vässades. 

– Det har varit spännande att vara med från dag ett, säger Marika.

Hennes närmaste anhöriga är föräldrarna i Nyköping. De ställdes inför fullbordat faktum.

– Mamma blev väldigt tyst när jag berättade vad jag skulle jobba med.  Efteråt har hon sagt "Jag blev lite orolig. Men nu när jag smält det är jag väldigt stolt". Pappas första reaktion var "Men vad häftigt!".

Hon tvekade aldrig inför de nya arbetsuppgifterna.

– Om man har en bakgrund som gör att man kan hjälpa till i det här tiderna har man ett ansvar att faktiskt göra det. 

Hon har blivit än mer noggrann med att begränsa risken för smittspridning. 

– Jag cyklar till jobbet, sätter mig inte på en buss med folk. Jag åker inte till Nyköping, jag vill inte riskera något. Det gjorde jag för övrigt inte heller innan vi började jobba med proverna.

Vad tänker du om framtiden?

– Jag tror att vi kommer att ha mycket att göra på jobbet några månader framöver. Men jag hoppas att det här inte varar för länge, det är tungt för alla.