Mitt ute på åkern står en borrmaskin med larvfötter. Vi befinner oss i närheten av Skavsta och ett startande flygplan tar sig upp på höjd ovanför oss. Här pågår just nu geotekniska undersökningar inför bygget av Ostlänken.
– Vi tar prover för att se om marken består av sand, lera eller berg samt var de olika skikten ligger, säger fältgeoteknikern Peter Strindberg.
Här undersöker de jordens egenskaper, gör sonderingar var den lösa jorden och den fasta marken finns, samt vilken belastning jorden tål. Prover tas med hjälp av borren och lämnas till ett lab för analys. I grund och botten handlar det om att ge uppdragsgivaren Trafikverket tillräckligt underlag för att det ska gå att ta reda på var exakt det är bäst att dra järnvägen och hur man behöver göra grundarbetena.
Charlotte Junkers är geotekniker och jobbar också med projektet.
– Vi arbetar i den korridor som kommunicerats ut sedan tidigare. Just där vi undersöker nu är den 400 meter bred. Framöver kommer det att bli en linje som vi kan borra utefter och då blir det mer exakt, men just nu är det fortfarande en korridor, säger hon.
De två arbetar på företaget Cowi som gör de geotekniska undersökningarna – och de har att göra. Cowi har ansvar för ett område från Sillekrog till Stavsjö och gör borrhål och tar prover med ungefär 200 meters mellanrum. När korridoren smalnas av till en linje kan det bli betydligt tätare, ner mot 20 meter mellan varje sondering.
– Det finns områden där vi inte får undersöka. Kulturmiljön spelar roll när man tar fram en sådan här linje. Allt är möjligt geotekniskt. Jag ser inte något ställe där vi undersökt där det inte skulle gå att bygga järnvägen. Det är mer natur och kultur man får anpassa sig efter samt hur mycket det kostar, säger Junkers.