Det är inte lätt för öringen att leka i Nyköpingsån, men den som vill se hur det kan se ut bör passa på just nu.
Redan i början av september försökte öringar vandra upp i Nyköpingsån. Sedan dess har fisken väntat på rätt temperatur och andra faktorer som gör att det är bra lektid.
Rickard Gustafsson, biolog på Sveriges sportfiske- och fiskevårdsförbund, rekommenderar alla som är intresserade att gå förbi och titta.
– Ja absolut, det pågår säkert i någon vecka och kanske lite till. Öringen har stått och väntat på rätt förutsättningar och nu kom det vatten efter att ha varit väldigt torrt, säger han.
Turbinerna i vattenkraftverken har stått still i två månader i Nyköpingsån på grund av det extremt låga vattenflödet. När det väl kom vatten så strömmade det över möjliga lekplatser nedanför Storhusqvarn. Rickard Gustafsson misstänker dock att extremt få kommer att överleva. När rommen har befruktats och ligger i gruset är den mycket känslig för syrebrist och torrläggning.
– Nu funkar det, men det som händer sedan när elproduktionen drar i gång är att mer vatten släpps på vid turbinen. Risken är då att rommen blir torrlagd eller att det blir syrebrist, förklarar han.
– Det är den här jojo-regleringen, den är förödande för rommen som ligger nergrävd i botten, säger Rickard Gustafsson.
När öringen försökte vandra vidare uppåt i ån i början av hösten tog det stopp för många vid den stora klippan i Storhusfallet. Här kan du se hur öringen förgäves försökte vandra vidare i ån.
Och de öringar som tar sig upp i laxtrappan har ändå svårt att föröka sig eftersom det inte finns bottnar högre upp som är lämpliga för lek.
– Därför är Nyköpingsån helt beroende av att man stödutsätter fisk. Annars skulle det inte finnas öring här.