På söndagen lämnade Jennie Haase över Pressbyråns nycklar till den nya entreprenören. En tio år lång epok är över där sälja korv och bussbiljetter har varit den lilla delen; mest har Jennie fungerat som jourhavande medmänniska, för hundratals människor genom åren. Hela Nyköpings mamma som har funnits där när ingen annan gjort det.
I butiken denna dag hänger sig de mest trogna stammisarna kvar medan andra kommer in i en strid ström för att ta farväl. Jenni Haase skrattar och gråter, tackar och talar om hur mycket hon kommer att sakna alla.
– Jag vet att beslutet är rätt, men just nu är det så sorgligt.
Den unga killen Mustafa kommer in och väntar tålmodigt på att Jennie ska bli ledig.
– Det är trist, sorgligt. Hon är en jättesnäll person och har varit en trygg punkt för mig. Hon har hjälpt mig massor.
– Fortsätt att vara den fina kille du är, ropar Jennie efter honom när de har tagit farväl.
Det är tungt. Hon har lärt känna så många. Hjälpt till att bära så många bördor på sina axlar.
– Ibland har jag kanske känt att jag inte har orkat men jag har fått göra det ändå, för jag har ju stått här. Gått upp klockan fyra varje morgon för att öppna klockan sex. Haft öppet 365 dagar om året.
Så på fredag börjar hon med att åka på solsemester.
– Jag ska åka helt ensam, fattar du, helt ensam! Bara ta det lugnt, vila, äta gott och lyssna på poddar i en hel vecka.
Men för att klara sig fram tills dess har hon noga schemalagt tillvaron.
– Jag måste ha åtminstone en grej inplanerad varje dag, så jag inte ska ligga hemma och gråta över det här – även om det har blivit ett jättefint slut, skrattar hon.
Trots att hon sa upp kontraktet för ett år sedan vet hon fortfarande inte vad hon ska göra. Då fanns tankar på en fritidsgård men kollegan Amelie Cedgren blev gravid och fick barn, och hon vill inte starta det själv.
Beslutet om att sluta med Pressbyrån tog hon efter att hennes pappa gick bort förra sommaren.
– Jag läste igenom alla sms han skickat där han uppmanade mig att göra mig av med butiken och ta vara på livet mer. Han visste ju hur mycket jag fick avstå för jobbet. Så förutom att åka på semester har jag anmält mig till en självutvecklingskurs på ett retreat. Nu först ska jag ska ta reda på vem jag är utanför det här och se vad jag vill. Sen får vi se vad det blir, en liten tanke har jag, säger hon och ler hemlighetsfullt.