Det hela tog sin i början i juli 2015 då Håkan, efter ett läkarbesök, fick veta att han drabbats av aortastenos – en förkalkning i hjärtats aortaklaff. Tillståndet är livshotande, eftersom hjärtat tvingas arbeta hårdare.
I mitten av september kallades Håkan till operation på Akademiska sjukhuset i Uppsala, för att få den drabbade klaffen ersatt med en protes. I det här fallet skulle protesen in via en artär i ljumsken, för att sedan föras upp till hjärtat genom stora kroppspulsådern (aorta).
Operationen blev obehaglig – "en skräckupplevelse", som Håkan uttrycker det i den utredning som Inspektionen för vård och omsorg (IVO) gjort. Den lilla "kudde" som är tänkt att stävja blödningen från artären i ljumsken trycktes så hårt mot artären att smärtan blev överväldigande.
– Jag har haft njursten två gånger tidigare och det här ligger i samma storleksordning. Artären pressades med så hård kraft att det gjorde så svinaktigt ont, säger Håkan.
Efter operationen hade han ett stort blåmärke efter den inre blödningen, som sträckte sig från ljumsken upp till buken.
Operationen blev ändå lyckad och Håkan befriades från sin aortastenos, men han är kritisk till genomförandet. Förutom smärtan, under och efter operationen, ifrågasätter han tekniken som användes.
– Den artär i ljumsken som man sticker i försörjer benet så pass mycket att du inte får någon cirkulation till benet om kärlet skadas allvarligt, säger Håkan.
Han menar att man istället bör sticka längre ner på benet, då kärlet har förgrenat sig. Då kan benet fortfarande få blodförsörjning om något skulle gå fel, förklarar Håkan. Han förordar också att man frilägger artären, det vill säga öppnar upp i huden, för bättre precision.
Akademiska sjukhuset menar från sitt håll att det inte är aktuellt.
– Det skulle bli en större operation med större risker. Det skulle kräva ett öppet operationsärr och det vill vi komma ifrån. Den metod som vi och alla andra använder innebär snabbare läkning och mindre risker för infektioner, säger Stefan James, överläkare på hjärtmottagningen på Akademiska sjukhuset.
Stefan James utförde inte själv operationen, men han har tagit del av IVO:s utredning.
Smärtan som Håkan upplevde, likväl som blåmärket från den inre blödningen, finns inte med i journalanteckningarna som gjorts av kirurgen som utförde operationen – något som Håkan också är kritisk till.
Är det inte viktigt att man journalför smärtupplevelsen för att undvika liknande händelser framöver?
– Patientens upplevelse ska man ju ta på allvar, så absolut, säger Stefan James.
IVO har gjort bedömningen att tekniken som användes inte strider mot beprövad erfarenhet, men att smärtbehandlingen inte varit tillräcklig. Beslutet slår fast att det behöver ses över och optimeras.
Håkan menar att IVO även borde ha motsatt sig operationstekniken.
– Det är upprörande, eftersom beslutet inte kan överklagas. Fruktansvärt dåligt behandlat, säger han.