Siffran presenterades vid kommunstyrelsens sammanträde på måndagen. SN kunde i går redovisa ett omfattande sparpaket för skolan. Förslagen kommer från kommunens topptjänstemän och innebär bland annat större barngrupper och klasser och maxutnyttjande av personalen. Nu lanseras även konkreta hot mot små landsbygdsskolor. Ålberga är först ut. Och enligt Krister Pettersson kan rektorn ensam bestämma om skolan ska stängas.
– Det är rektor som beslutar hur arbetet ska organiseras inom skolenheten. Men eftersom det här är en het fråga måste det förankras politiskt, säger han.
Den stora slakten på landsbygdsskolorna i Nyköping klubbades igenom för fyra år sedan. Flera småskolor på landet blev då av med årskurserna 4 - 6. Organisationen gjordes om så att Ålberga och Jönåker bildar en enhet. Samma förhållande gäller Råby skola och Släbroskolan samt Buskhyttan och Nävekvarn. Krister Pettersson har ännu inte presenterat uträkningar på hur mycket pengar som finns att spara på en nedläggning av resten av de små F-3-skolorna.
– Ålberga var inget förslag till beslut, det var ett räkneexempel. Min ambition är nå en budget i balans och det kommer vi inte att klara utan kraftfulla åtgärder. Besparingar, omställningar och anpassningar märks alltid i en organisation, säger Krister Pettersson.
I Ålberga har bokbussen parkerat utanför skolan. Eleverna lånar böcker för glatta livet och läraren Maria Gustafsson hjälper till. Hon har jobbat på skolan i nio-tio år.
– Om Ålberga skola läggs ned tappar vi hälften av eleverna. De som bor i Stavsjö vill inte åka till Jönåker. Det blir längre bussresor och fler barn på en mindre yta, säger hon.
Lärarna följer SN:s rapportering om de växande underskotten och reagerar kraftigt på signalerna om åtstramningar. Stämningen är upprörd, säger Maria Gustafsson.
– Det känns som ett hån. Det går inte att spara mer. Att ta bort vuxna eller göra större klasser är ingen bra idé. Om man inte hinner se eleverna får det andra konsekvenser som kostar. Sparar man på de pedagogiska luncherna tar vi med oss matlådor och äter i lärarrummet. Vem ska då ta hand om barnen?
Fredrik Sköld som jobbar i förskoleklass och på fritids säger att alla redan trollar med knäna för att få pengarna att räcka.
– Det är allt fler barn som behöver särskilt stöd. Det kan bero på att vi är bättre på att upptäcka dem. Men det är inte alltid det går att få fram resurser för att hjälpa dem, säger han.