– Jag har varit nykter i 6 år säger en av besökarna, sedan vänder han bort blicken, skakar lite på huvudet och tittar ner, innan han fortsätter:
– Hamnar jag på stan kommer jag börja supa igen.
Han är en av de som besökt Träffpunkten varje dag sedan starten 2002.
– Kommer inte han hit blir vi oroliga, säger en annan man.
Vid fikabordet sitter ett tiotal män, de drar historier, slänger käft och skrattar.
På en soffa intill bordet ligger en man och tar en tupplur, när de andra skrattar ser man hur hans mungipa rör sig. Som ett litet barn som finner ro när han hör bekanta röster.
En man berättar att han är pensionär och säger att han uppskattar sällskapet på Träffpunkten.
– Vi pratar gamla minnen och skämtar, ibland kommer det till och med en tår, säger han.
Besökarna runt bordet är oroliga och frågar sig vart de ska ta vägen efter den 1 oktober. Det enda man hört är att Stadsmissionen ska öppna ett ställe vid årsskiftet. Men när exakt vet ingen och rädslan för att det kommer dröja ännu längre är stor.
– Det blir ett långt glapp under hösten och vintern. Jag är jävligt glad att jag inte är bostadslös men många andra är det, säger en man.
– Vi är många som inte lever med missbruk längre men som behöver det här stället. Här finns kläder, mat, tvättmaskin, dusch och sängar att vila i, det här stället är unikt, säger Gunnar Eriksson och vännerna håller med.
En kvinna vid namn Maria Kinell kommer ut från Träffpunkten med några matkassar och hänger dem på styret.
– Det är matvaror jag fått härifrån, butikerna skänker mat till Träffpunkten och så får vi bara gå och plocka, säger hon.
Hon hivar fram en bit rökt lax och bröd.
– Det är inga dåliga grejer vi får eller hur? Datumet kanske har gått ut, men vad gör det, säger hon och fortsätter:
– Det är klart man är orolig om man kommer kunna fortsätta att få mat på det här viset när Träffpunkten stänger.
Gunnar Eriksson berättar att han tidigare ofta snattade, speciellt på en butik.
– De såg rött när de såg mig komma in där. Nu har jag slutat snattat för de skänker mat hit så idag har jag en bra relation med butiken, säger han.
Maria Kinell och Kenneth Ekblom förklarar att det på kommunen låter som att det bara är att stänga ett ställe och öppna ett annat.
– Många här har psykiska problem. De personerna kan inte bara gå till ett främmande ställe, säger Kenneth.
– Själv stod jag här utanför dörren i två år innan jag vågade gå in, säger Maria.
Nu är de oroliga för att det kommer bli livat på stan.
– Har du sett de som sitter på Torget och super? De gör det i protest, jag vet inte hur det här kommer sluta, säger hon.
Peter Holm kommer gåendes med hunden Gizmo och de andra hälsar glatt. Peter har också gått till Träffpunkten sedan starten för 17 år sedan.
– Gizmo och jag hänger alltid ihop, han har varit här på Träffpunkten sedan han var valp. Det här stället betyder allt för mig, säger han.
Det står ett tänt ljus på bordet inne i lokalen. Kenneth berättar att det brinner ett ljus här på bordet i stort sett varje dag för någon som har gått bort.
– En person dog igår, säger han och hans röst blir hesare. Han fortsätter:
– Det här kanske kan låta kallt och hårt men ett tag ville jag inte lära mig några namn på folk för det var lättare att mista människor som man inte mindes namnen på. Nu är vi rädda att det kommer bli värre.