Det är onsdag eftermiddag och Ann-Christine och assistenten Therese Hellman är som vanligt på Hälsomagasinet för en timmes styrketräning. Körsång och yoga är andra aktiviteter som Ann-Christine gärna ägnar sig åt, men som inte hade varit möjliga att genomföra utan assistans.
I fem års tid har hon fått det genom det privata omsorgsföretaget Humana.
– Det är jätteviktigt att ha möjligheten till ett aktivt liv. Utan assistans skulle jag inte kunna ta mig någonstans eftersom jag inte kan köra bil, säger hon.
Under de senaste tio åren har kostnaderna för assistansersättning i Sverige ökat rejält – från 16 till 30 miljarder kronor, uppgav barn-, äldre och jämställdhetsminister Åsa Regnér (S) tidigare i november.
Assistansersättning utbetalas enligt lagen om stöd och service (LSS) från Försäkringskassan till personer med svår funktionsnedsättning, så att de i sin tur ska kunna bekosta personliga assistenter.
Inför 2016 kom regeringen kommit med nya direktiv till Försäkringskassan för att få ner kostnaderna för assistansersättning och motverka att systemet utnyttjas av personer som inte är i behov av assistans – eller av oseriösa vårdföretag.
Kraven för att få assistans har alltså blivit hårdare och en statlig utredning tittar nu på hur lagstiftningen kan förändras.
– Våra medlemmar är oroliga över hur det blir framöver, över att de kanske blir sittandes hemma, säger Ann-Christine Johansson som också är ordförande i Neuroförbundet i östra Sörmland.
Reglerna för ersättning har skärpts bland annat genom att beslutet om en person ska få assistans omprövas vartannat år. Ann-Christine har själv inte drabbats men vittnar om andra personer som fått färre antal assistanstimmar.
Är det inte bra att man försöker komma åt de som utnyttjar systemet?
– Jo, men jag tror att det är bättre att gå igenom assistansbolagen och se hur de sköter sig. Oavsett så gör man väldigt många människor väldigt oroliga. Risken är att det istället slår mot de som inte fuskar.