Därför ordnade länsstyrelsen ett möte för personer som olika sätt hanterar övergivna katter. Djurskyddshandläggare Ulrike Segerström berättar att lagstiftningen inte varit helt glasklar för veterinärer. Är inte katterna märkta, vilket väldigt få är, kan det innebära att de avlivas.
– Det är en förutsättning för att veterinären ska kunna avgöra om det finns någon ägare. Men en del som är märkta är inte registrerade och då kan man ändå inte hitta någon ägare.
Finns det ingen märkning måste veterinären kunna förvissa sig om att personen som hittat katten, kan intyga att den saknar ägare.
– Man ska ju inte kunna åka till veterinären med grannens katt för att få den avlivad, förklarar Ulrike Segerström.
Vill man som privatperson göra en insats gäller det också att skilja på djur som har kommit bort från sin ägare och de som är förvildade, och som ofta lever på landsbygden. De senare har i regel levt sitt liv utomhus och kan ha stora svårigheter att anpassa sig till människor.
För att komma runt problemet med hemlösa katter behövs en förändring i djurskyddslagen menar Segerström.
– Det är viktigt att det kommer ett beslut om märknings- och registreringstvång. Men det förslaget har inte vunnit laga kraft än.