– Vi kan inte ta emot människor utan att ställa krav på dem, och det gör vi inte i dag. Jag tycker att det är bedrövligt, säger hon.
Läraren Annelie Danling Brash jobbar som samordnare för nyanlända på Nyköping högstadium. Hon träffar just nu närmare 30 elever från olika delar av världen som nyligen kommit till Sverige. De ska så småningom slussas ut i de vanliga klasserna börjar i ett introduktionsprogram. En del av utbildningen, som Annelie håller i, handlar om hur saker och ting fungerar i det svenska samhället: till exempel vad demokrati är, hur skattesystemet fungerar och hur man kan göra för att skaffa en egen bostad.
Successivt har hon kommit in på väldigt känsliga områden som könsstympning och tvångsäktenskap. Något som har varit långt ifrån oproblematiskt.
– Jag har varit ganska skarp och berättat att det här som vi ska prata om finns det en lag mot och det är mitt uppdrag att förmedla till er. Flera killar har ifrågasatt det jag pratat om och menade att det är ”haram” (ett uttryck som betyder förbjudet inom islam).
– Men efter att jag visade en film om könsstympning var det flera flickor som bad om länkar till filmerna, och det var samma när jag pratade om tvångsäktenskap.
Det har stundtals varit riktigt jobbigt för Annelie, då har skolans studiehandledare, som pratar elevernas språk, varit till stor hjälp. De fungerar som en viktig länk mellan henne och eleverna. De har också pushat Annelie att fortsätta med sitt arbete när det tagit emot.
Annelie kallar själv sin undervisning för "föreläsningar mot radikalisering och extremism". De senaste årens terrordåd har varit ett självklart ämne att diskutera med eleverna. Det har också funnits oro för de vissa åsikter som en av hennes elever har uttryckt.
– Jag hade tänkt anmäla det här ärendet vidare till skolledningen. Men jag jobbar extremt tight med studiehandledarna och de tog det samtalet direkt med eleven. Studiehandledarna som är själva tämligen nyanlända och de märker direkt om någon har extrema åsikter. Och om de ser tecken på radikalisering så kommer de direkt till mig och berättar.
Samtidigt märker hon att undervisningen har gett goda resultat – i rätt riktning.
– En av killarna tyckte inte att jag hade med deras religion och kultur att göra när vi först träffades och fortsatte att utmana mig i klassrummet. Men i slutet av terminen var det han som läxade upp en annan kille och ”om inte du fattar att du måste arbeta och bidra och betala skatt, då kan du åka tillbaka”. Eleverna blir själva budbärare för ett bättre samhälle.
Annelies bestämda uppfattning är att vi måste sluta betrakta nyanlända som svaga individer, som offer.
– Det är starka och kapabla människor så vi behöver prata om både rättigheter och skyldigheter. Det är det här vi missar, vi ser dem som en homogen grupp. Det går inte. Man måste titta på varje individ och vad man kan kräva av dem.
Tidigare har undervisningen skett sporadiskt, men från och med den här höstterminen är föreläsningarna schemalagda en gång i veckan. Annelie har uppvaktat politiker, både lokalt och på regeringsnivå och pratat om sina erfarenheter och sitt sätt att jobba med integration i olika sammahang.
– Nu har vi tagit emot de här människorna och då är det dags att vi börjar prata om vår värdegrund annars får vi skylla oss själva, tycker jag. Men jag har inte tid att vänta på att det ska komma nya direktiv från regeringen. För mig är det för sent för länge sedan.
Hur menar du?
– Vi kan inte ta emot elever som i värsta fall har extrema åsikter och sedan tro att det löser sig av sig själv. Vi måste diskutera för att olika kulturer ska mötas och detta tar tid. Tid som är viktig.