Det kan också handla om att vara på rätt plats vid rätt tillfälle och ha lite flyt. Mitt första fasta jobb som journalist fick jag mycket på det sättet, plus meriten att jag inte hade en adekvat akademisk utbildning. Förklaring kommer längre ner i texten.
Vi flyttar tillbaka i tiden till en fredag i början av juni 1980. Den dagen slutar jag en ettårig journalistutbildning på en folkhögskola i Jönköping och måndagen efter börjar jag ett tre månader långt sommarvikariat på Vetlanda-Posten i Vetlanda. Ett jobb jag blivit erbjuden efter att ha gjort en tvåveckors praktik där under våren samma år.
Jag jobbade mig igenom den sommaren med att göra en massa old school-lokaljournalistik. Skrev om allt från tyskar som ansågs smyginvadera Småland genom att köpa sommarstugor där till lantbrukare som hävdade att den då helt nya sommartiden störde dygnsrytmen för mjölkkorna, som därför mjölkade sämre.
Nåväl, en bit in i augusti blev jag erbjuden en tremånaders förlängning på vikariatet, eftersom en av tidningens journalister skulle gå i pension i september. Underförstått en provanställning, även om begreppet kanske knappt var uppfunnet då. Givetvis tackade jag ja. Bostadsfrågan för hösten var redan löst, jag och min flickvän hade hyrt en lägenhet med förstahandskontrakt redan från sommarens början.
Så gick det ett par månader till innan jag blev inkallad till chefredaktören för en mer allvarlig anställningsintervju. Han förklarade sig villig att ge mig fast jobb från 1 december det året, under förutsättning att jag kunde jobba både som allmän- och sportreporter. Inte för att jag hade någon större rutin som sportskribent, utan mer för att ingen annan på redaktionen ville skriva sport. Och så var jag yngst... Givetvis tackade jag ja, igen.
Chefredaktören avslutade med att slå fast att min starkaste merit för att få fast jobb på Vetlanda-Posten var att jag inte hade gått Journalisthögskolan. Vid den här tiden var de akademiska journalistutbildningarna i Stockholm och Göteborg kända som starka fästen för studenter med vänstersympatier, vilket utgjorde ett stort rött skynke för den starkt konservative chefredaktören...