Barnens gode man Desire Kenese och prästen Kjell Wiklund, som är deras rättsliga ombud, jobbar med en ny ansökan om uppehållstillstånd. Nya förutsättningar gäller när barnen är utan föräldrar.
Och när polisens besked om uppsikt kom blev ena systern svårt sjuk.
– Vi menar att det handlar om tre sköra ungdomar och tycker att det är så flagrant att handskas med dem på det här sättet, säger Kjell Wiklund.
Lasse Wennholm är chef vid gränspolisen i Sörmland. Han förklarar att polisen får ärendet från Migrationsverket efter att ett beslut om utvisning är fattat och personerna inte har lämnat landet frivilligt.
– Polisens uppgift är att verkställa beslutet på ett humant och värdigt sätt.
Handlar det om vuxna personer placeras de ofta i Migrationsverkets förvar. Där låses personer in som ska avvisas eller utvisas, men bara om myndigheterna tror att personen kommer att hålla sig undan.
– Själva beslutet är något som polisen inte kan ifrågasätta. Däremot är det vår uppgift att verkställa Migrationsverkets beslut, oavsett om det handlar om barn eller vuxna, säger Lasse Wennholm.
– Det är svårt för oss att veta hur någon kommer att reagera på det här. Och alternativet är att ta personer i förvar och det vill man undvika när det gäller barn.
Ljimandas sjukdom har förändrat förutsättningarna för barnen eftersom det inte finns adekvat vård i Serbien att få, enligt Kjell Wiklund.
– Barnkonventionens krav är att i myndighetsutövning alltid hävda barnens bästa, säger han.
– Det är fråga om livräddning nu. Det är det som är så groteskt i allt det här. Ju sjukare man är och ju mer elände som drabbar en asylsökande, desto viktigare är det att få stanna i Sverige.