– Det känns skönt att äntligen ha fattat ett beslut. Men det kaos som har uppstått är beklämmande, och har drabbat elever, hästar och hästägare hårt, säger Maria Jägerdén.
Hennes ponnyskola lever, om än i mindre skala just nu.
– Kommunen har lovat att jag får ha hästarna kvar på ängen vid Bullersta ett tag efter 1 september. Men el och vatten som behövs för hästarnas utfodring, och tas från den nye Bullerstaägarens fastighet, har jag bara till och med 31 augusti, säger Maria Jägerdén.
Efter Nyköpings Ridsällskaps konkurs är inget sig likt på ponnyskolan, som under många år varit en del av Bullerstas intensiva och populära hästcentrum. Ponnyskolans hästar och 150 elever står utan stall och ridhus, och har under sommaren fått vara på en kommunägd äng strax intill.
Idag har många elever lämnat ponnyskolan, men strölektioner hålls med en liten skara för att hålla de fyrbenta i gång.
– Ponnyerna mår inte bra av att gå sysslolösa i hagen. Risken är också att de går upp i vikt. Så vi har lektioner i dressyr och hoppning på ängen, och rider ut i skogen, berättar Maria Jägerdén.
Av de tolv ponnyerna finns elva kvar, och spekulanter finns på fler.
– Det är fortfarande aktuellt att sälja av ponnyer. Men det känns tufft att sälja sina arbetskamrater och vänner. Jag försöker att dra ut på det så länge jag kan.
Klockan tickar, hösten närmar sig. Maria Jägerdén vet att hon snart måste fatta beslut om ponnyskolans framtid.
– Ett alternativ är att avveckla helt. Ett annat är att flytta ponnyskolan, och där finns erbjudanden från andra anläggningar.
Om du flyttar, blir du kvar i Nyköping?
– Det kan bli Nyköping eller en annan stad. Det spikas antagligen de närmaste dagarna.
Hur ser din ambition ut i så fall?
– Då vill jag, på lång sikt, ha fler ponnyer, samt även större ponnyer och ridhästar så att jag kan ta emot fler elever. Då kan eleverna fortsätta att rida även sedan de växt ur ponnyerna.
Maria Jägerdén är orolig och besviken över situationen som uppstått:
– Jag kunde aldrig drömma om att det här skulle kunna hända. Jag har investerat mycket i min verksamhet, försöker vara professionell och vill utveckla den framåt. Men nu handlar det istället bara om att överleva.
Det som tär allra mest är vetskapen om hur det som hänt drabbar elever och ponnyer. Hur fina relationer och arbetsgemenskap slås sönder, och skapar sorg och saknad som påverkar skolarbete, sömn och livsglädje.
– Många av mina elever vill fortsätta rida. De behöver besked om hur det blir, säger Maria Jägerdén.