I sovrummet i den lilla lägenheten ligger modern Adela helt stilla. En slang löper från sondmatningsapparaten till hennes näsa. Sedan december har hon varit helt okontaktbar och reagerar inte på intryck från omvärlden.
Familjen har fått order att infinna sig på Skavsta i dag, för samtal med gränspolisen. Efter över tio år i Sverige riskerar de nu att utvisas till Montenegro.
Dottern Dina kom till Sverige som 14-åring, och har trots oron för utvisning och föräldrarnas sviktande hälsa tagit sig igenom gymnasiet och är snart färdigutbildad undersköterska. Det senaste halvåret har hon, vid sidan av studierna, varit tvungen att ta ett stort ansvar i omvårdnaden av sin mamma.
– Jag satt med mamma på sjukhuset och pluggade och gjorde läxor. Det är tungt men, du vet, jag måste. Om jag ger upp klarar de inte av det själva, säger Dina.
Jowan, pappan i familjen deserterade från armén i Montenegro och sökte skydd i Sverigeför 13 år sedan. Kjell Wiklund agerar ombud för familjen och har följt med i de olika turerna där familjen fått avslag på sina asylansökningar.
– Familjen fick en del hot efter det, att avrätta desertörer är en del av kriget. Men det ansågs inte vara tillräckligt allvarliga för att ge asyl, förklarar Kjell Wiklund.
Jowan har länge haft problem med hälsan och är i behov av hjärtsjukvård. I slutet av förra året började även Adela att falla allt djupare in i en depression. Till sist slutade hon att reagera på vad som hände runt omkring henne.
Uppgivenhetssydrom, som tillståndet medicinskt kallas, framkallas av exempelvis tidigare traumatiska händelser och stress. Man stänger helt av sin omvärld och är beroende av omvårdnad. Kjell Wiklund tror inte att det skulle vara möjligt för modern att tillfriskna, eller få tillräcklig vård i Montenegro.
– Hur skulle de kunna reparera en sådan skräck när det är där övergreppen har skett, säger Kjell Wiklund.
Adela har undersökts av psykiatrin och gjort ett utlåtande som nu skickats in till Migrationsverket för att skjuta upp utvisningen. Där framgår att uppgivenhetssyndrom är ett livshotande tillstånd och att det krävs att patienten kan återfå hopp om livet.
Dina är snart färdigutbildad undersköterska, och om hon skulle utvisas till Montenegro skulle hon troligtvis inte kunna slutföra sin svenska utbildning.
– Om jag återvände skulle jag vara en invandrare där också, jag har ingen kontakt med Montenegro alls, jag vet inte vart jag skulle börja. Hemma är i Nyköping, förklarar Dina.
Fotnot: Familjen i artikeln heter egentligen något annat.