— Jag blev förstummad. Jag hade stort förtroende för personalen och trodde att de skulle hjälpa oss. I dag kan jag inte låta bli att tänka på att andra flickor hade skonats, om skolan hade tagit mig och min dotter på allvar. Istället kunde den anställde begå nya övergrepp, säger Sara.
Saras dotter är en av de elever som utsattes för den person som i september dömdes till sex månaders fängelse för att ha utnyttjat flickor sexuellt på en skola i Nyköping. Övergreppen mot Saras dotter ägde rum 2005. Det skulle alltså dröja åtta år innan flickan fick upprättelse.
Den person som har dömts för övergreppen var anställd på skolan, och uppenbart mycket omtyckt av sina kollegor och av skolans ledning. Sara är övertygad om att personens popularitet vägde tungt, när hennes dotter 2005 blev avfärdad som en sexårig flicka med livlig fantasi.
— Så fort min dotter hade berättat för mig om vad som hade hänt tog jag kontakt med en annan anställd på skolan. Den personen sa på en gång att "nej, nej, nej...jag kan gå i god för min kollega". Hon sa att kollegan aldrig skulle göra något sådant, säger Sara.
När Sara insisterade på att hennes dotter talade sanning, tyckte personen att hon skulle kontakta skolans rektor.
— Rektorn sa ungefär samma sak. Enligt henne var det inte ovanligt att flickor i sexårsåldern hade sexuella fantasier. Rektorn trodde att den anställde kanske hade kittlat min dotter och att detta hade lett till något slags missförstånd.
Fem år senare läste Sara i SN att en skolanställd i Nyköping var anhållen misstänkt för sexuella övergrepp mot en elev. Hon anade på en gång att det kunde handla om samma person som hade utnyttjat hennes dotter. Hon kontaktade polisen och gjorde en anmälan.
Det samma gjorde även flera andra familjer. Som mest var den skolanställde misstänkt för sexuella övergrepp mot fem olika elever.
Av de fem misstänkta fallen var det Saras dotter som hade utsatts för övergrepp tidigast.
— Jag tänker ofta på att om skolan hade gjort vad den skulle, så hade de här andra flickorna klarat sig undan övergreppen. Jag förstår inte att de kunde låta bli att agera, säger Sara.
Har du något budskap till andra föräldrar i samma situation?
— Om inte skolan tar er på allvar så gå till polisen själva. Jag önskar att jag hade gjort det, men efter skolledningens reaktion så tänkte jag att de inte skulle tro på mig.
Fotnot: Sara heter egentligen något annat