Projektingenjör Roland Craftemo står på toppen vid de nio meter djupa bassängerna där reaktorerna står på botten. Han jobbade på Svafo när de två reaktorerna var i drift och kom nyligen tillbaka för att arbeta med förberedelserna för nedmonteringen.
– Jag funderade innan jag kom tillbaka, jag trodde att det kanske skulle vara begravningsstämning, men det är inte så farligt, det är faktiskt riktigt kul, säger han.
– Det är första gången det här görs. Det är en stor grej att vara med, säger Banafshe Behrooz, radiolog som har gjort beräkningar på hur mycket radioaktivitet som finns kvar i de olika delarna.
Under två års tid har ett tiotal personer arbetat med förberedelserna. Men själva genomförandet går på några månader. När en handfull personer väl sätter i gång att skruva och såga i mars räknar Svafo med att reaktorerna ska vara borta någon gång under sommaren.
– Vi har gjort tekniska utredningar, underlag och ritningar. Allt är klart, steg för steg, nästan mutter för mutter, säger Victoria Taubner, projektledare för nedmonteringen.
Det är ett unikt arbete som drar i gång och samma säkerhetskrav gäller som på ett riktigt kärnkraftverk. Och arbetet följs av exempelvis Barsebäck vars reaktorer också står inför en nedmontering.
När R2 och R2-0 väl ska skruvas och sågas i sär görs det med långa specialverktyg som sänks ner uppe från bassängkanten.
– Det går bra, så har vi alltid jobbat när något har behövt justeras, men det tar lite på ryggen att stå här uppe och luta sig fram, även om det inte är tungt i sig, säger projektingenjör Thomas Ljungberg som också arbetar med förberedelserna.
Vattnet i bassängerna fungerar som strålskydd och det är noga med säkerheten. För trots att reaktorerna har varit avstängda i snart tio år och bränslet bortforslat sedan länge finns det fortfarande delar som är radioaktiva.
Beroende på graden av radioaktivitet sorteras delarna, ungefär som källsortering. När delarna skruvas i sär placeras de i olika korgar under vattnet. Delar som inte är radioaktiva alls kan friklassas. De delar som innehåller lite radioaktivitet ska till Studsvik AB för att smältas ner för att separera de radioaktiva delarna och därefter friklassa den metall som inte är radioaktiv. De delar som innehåller mest radioaktivitet placeras i betonglådor ska på sikt till slutförvar. Men först mellanlagras de i berget vid Studsvik tills 2027 då de ska transporteras till Forsmark.
Resan med reaktorerna har varit lång och Thomas Ljungberg som har arbetat på Studsvikområdet sedan 1986 minns att det var vemodigt när de stängdes av 2005.
– De här har man gått och klappat om och det var en sorgekänsla när de stängdes. Men nu är det en annan sak.
När reaktorerna är borta i vår ska även bassäng, ramper, kranar och allt annat i den stora byggnaden bort och till sist även byggnaden och den höga skorstenen som kan ses av alla seglare. Men det arbetet är inte klart förrän cirka 2020.