På en tredjedel av jordbruksmarken växer mat som ges till djur som vi sedan äter. Och när man tänker på att drygt en miljard kineser äter alltmer kött (i dag cirka 40 kilo per person och år) och snart kanske närmar sig svenskarnas nivå (runt 80 kilo kött per år) inser man att vi har ett problem. Vi måste helt enkelt äta mindre kött.
I kommunens beslut om en köttfri dag sägs också syftet vara att spara på naturresurserna.
Och när LRF protesterade mot den köttfria onsdagen i Nyköping fick hamburgerprotesten inte oväntat rejält med kritik. "Mest löje över det", "idioti", "På riktigt?!", "respektlöst" och "de har valt fel dag" är bara några av kommentarerna som hörs. Uppmärksamhet lyckades de i alla fall skapa. Frågan är för vad.
LRF säger att de vill diskutera de ökande mängderna av importerat kött som köps både av privatpersoner och av det offentliga. En viktig och relevant diskussion, eftersom högre krav ställs på svenska köttproducenter. Och när de inte kan sälja sitt dyrare kött tvingas de lägga ner.
Men jag saknar något annat.
Även om politikernas syfte sägs vara att minska miljöpåverkan finns ingenstans något mål för hur mycket mindre kött som ska serveras i skolorna. Eller ens att det ska bli mindre. Om pannkakorna läggs på onsdagar och om mer kött serveras andra dagar kanske köttkonsumtionen inte minskar alls? Om man menar allvar med att alla bör ta sitt ansvar och äta mindre kött borde ett mätbart mål vara ett minsta krav man kan ställa. Risken är annars att det - just som faktiskt LRF påpekar - bara blir ett jippo av det hela.