Hon gick ett högskoleförberedande gymnasieprogram och "skulle aldrig börja jobba på SSAB - men hamnade där ändå. Valdes in i den lokala klubbstyrelsen, "för att de behövde en tjej. Hittade hem i den fackliga rörelsen och fick fler och fler uppdrag, senast som valledare i IF Metalls Sörmlandsavdelning. Själv fick hon en framskjuten plats på sossarnas riksdagslista. Och nu är det mer fackligt än jobb i produktionen.
Opinionsundersökningar före valet avslöjade att Sverigedemokraterna gick starkt framåt bland LO-medlemmar. I vardagsmöten med arbetare som siktar in sig på invandringsfrågan försöker Sofia börja i en annan ände.
"Jag vill diskutera jobb, arbetsrätt och utbildning först, sen kan vi ta din fråga", är hennes strategi.
– En del går med på det och när vi kommer till migrationen är den inte lika viktig längre. Den blir en fråga i ett större sammanhang.
Varför har Sverigedemokraterna gått framåt? Hon är lite trött på krönikörer som sprider sina enkla "Hallå varför blev ni så förvånade?"-analyser i sociala medier. Men hon tänker mycket, bakåt och framåt.
– Sverigedemokraterna har blivit ett rumsrent riksdagsparti. De har lyckats med den resan. Det måste vi lära oss att bemöta men vi har inte följt med i utvecklingen som de gjort bland väljare.
När hon pratar med metallare på fikarasten försöker hon visa att fokus har flyttats på ett sätt som inte gynnar arbetarna.
– Vi lägger inte vår kraft på att ta kamp för bättre arbetsvillkor utan lägger tid på att tjafsa med varandra. Fackföreningsrörelsen har kanske varit lite mätt och belåten, då är det andra krafter som tar över och fyller tomrummet.
Sverigedemokraterna har infiltrerat, säger hon.
– De försöker få oss att känna att vi har minst gemensamt med dem som kommer från andra länder. De ställer oss mot varandra. Men jag har ju så otroligt mycket mer gemensamt med mina skiftkollegor från Chile och Syrien än med en VD i Stockholm som tar ut bonusar och köper en jaktstuga när det krisar för företaget. Det vill jag hellre prata om.
När hon är ute hos metallare i Sörmland märker hon att många idag har ett behov av att öppet deklarera att de röstar på Sverigedemokraterna. I allmänna diskussioner om samhällsfrågor basunerar de snabbt ut sin partitillhörighet istället för att delta i ett konstruktivt samtal.
– Förra valet var det en helt annan ton. Man var mer försiktig och mjukare i diskussionerna.
Sofia Amloh säger att det inte är helt enkelt att hitta ett förhållningssätt till SD, ett fascistiskt parti som har fått tretton procent av rösterna.
- De är demokratiskt valda men ändå är de inte som de andra partierna i riksdagen.
Inför EU-valet gjorde Jimmie Åkesson ett besök på SSAB. Å ena sidan, säger Sofia, är det bra att han som partiledare intresserar sig för svensk industri. Det vill hon ju att andra partiledare gör också. Åkesson ska ha rätt till samma företagspresentation som andra.
– Men det kändes jättejobbigt. Min magkänsla säger mig att det är fel. Det blev en känslomässig berg- och dalbana.
Det är fyra år kvar till nästa val.
– Vi har ingen tid att förlora. Nu inväntar vi ordentliga valanalyser. Sen börjar det, frågan är bara hur. Vi är en facklig kamporganisation och vi har gjort det vi trott varit rätt. Men vi kan inte hålla på i fyra år till och köra samma tugg. En del av det vi gjort har fungerat men det finns också sånt vi måste ändra på.