– Jag läser sista gymnasiekursen, säger Anton Lindblad.
Han går i nian men har i snabb takt avverkat steg efter steg i Kunskapsskolans utbildningstrappa. Nu är han snart framme vid målet.
Kompisarna ser honom som ett mattegeni. Men så har det inte alltid varit.
Han är inte en av dem som räknat ut alla böcker i turbofart och haft toppbetyg i matte från första stund. Anton är exemplet som visar att det går att vända av egen kraft.
– Jag låg efter mycket i matten. Men i åttan blev jag intresserad och började räkna.
Varför då?
– Jag insåg att det var intressant. Det är spännande att söka efter mönster och se vad som kommer härnäst, säger Anton.
Gymnasiematten kommer att vara avklarad redan innan skolstarten hösten 2014 och Anton planerar att inleda terminen med en tenta.
Bästa tipset för framgång?
– Börja med det som är intressant!
Han har för länge sedan räknat om sina föräldrar. Men föräldrar kan ha svårt att hänga med, även i grundskolematten. Flera av eleverna bara skrattar när de får frågan om de kan få hjälp hemma när det blir krångligt.
Vad ska föräldrar göra när de inte kan hjälpa sina barn?
– Berätta för oss i skolan, säger läraren Patrik Stenils.
Han varnar för att sviktande mattekunskaper riskerar att gå i arv om man inte tänker sig för.
– Om du själv var dålig i matte finns en risk att du omedvetet applicerar den känslan hos dina barn.
Oliver Larsson går i sjuan men är redan framme vid åttans matte. Nu har han kört fast i ekvationerna. Mattemagister Patrik och Oliver är alldeles överens om analysen: – Det kluriga är inte att lösa ekvationen, det kluriga är att ställa upp den.
Annars är matte ett av Olivers favoritämnen – när det går bra.
– Jag kommer nog att jobba med något där man använder matte. Kanske på bank, funderar han.