När han går och lägger sig plockar han först fram en madrass och lägger på golvet bredvid soffan. En av hans bröder sover i soffan och den andra i en säng som också står i vardagsrummet.
I rummet intill sover föräldrarna. Familjen bor sedan ett drygt år i tvåan på 69 kvadratmeter.
– Jag fick lägenheten för att bo själv i, berättar Javid Musavi, snart 21 år.
Ett år senare kom hans mamma Nasiba Musavi till Sverige och för drygt ett år sedan kom pappan och de två yngre bröderna. Nu är det trångt.
– Det är svårt när en vill sova, en annan vill plugga och en tredje vill se på tv, säger Javid.
De är inte de enda som bor trångt i Nyköping.
Hassan Mohamud Abdullahi har sökt lägenhet utan framgång sedan han kom till Sverige för två år sedan. När hans fru och sex barn kom i höstas blev läget akut. I dag bor de i en etta som de hyr av en god vän som flyttade ut för att hjälpa dem.
– Vi sover, har kläder och lagar mat på ett och samma ställe. Om jag är själv kan jag klara mig, jag kan bo hos någon annan. Men nu, med barnen, är det svårt, berättar han.
– Jag måste få hjälp att hitta en bostad.
Abdullahi Yusuf har också letat lägenhet länge. Han bor med sin fru och sex barn mellan 6 och 16 år i en trea.
– Nu är jag förkyld och då blir alla förkylda.
Trångboddheten har länge varit ett problem i Nyköping, men har blivit ännu värre sedan den så kallade anhöriginvandringen blev aktuell. Många personer som har bott i en liten lägenhet på egen hand och sedan fått hit hela familjen har svårt att hitta större boende, eftersom det finns så få stora hyreslägenheter i kommunen.
Men för några har det gått bra. Sahro Saleh bodde tidigare i en tvåa i Brandkärr, men två och en halv månad efter att hennes sex barn kom till Sverige lyckades hon via Nyköpingshem få en femma på St Annegatan.
– Det är jättebra. Det är nära centrum och nära skolan på Campus. Jag trivs i mitt hem.
De som fortfarande bor trångt har vänt sig till Nyköpingshem, Rikshem och andra hyresvärdar och fått samma svar; att det inte finns några stora lägenheter lediga. Eller att deras inkomst inte räcker till. För Hassan Mohamud Abdullahi och hans fru, som är gravid, börjar läget bli desperat.
– Det här är ett väldigt stort problem. Det är stor press på mig och det känns som om jag måste lösa det här på egen hand.