En kort bÄttur frÄn fastlandet ligger Ringsö. Nils Kjellberg har Äkt strÀckan mÄnga gÄnger. Hörselskydden Àr pÄ för att dÀmpa ljuden frÄn bÄten.
â Man mĂ„ste vara rĂ€dd om hörseln för dĂ„ hör man fĂ„glarna pĂ„ vĂ„ren och det Ă€r vĂ€rdefullt, sĂ€ger Nils.
VÀl ute pÄ Ringsö Àr fÄgelkvittret stÀndigt nÀrvarande. HÀr finns Àven ett stort antal dovhjortar. Nils berÀttar om en speciell grupp dovhjortar som levt pÄ ön. Alla fick namnet Gösta.
â NĂ€r jag ropade pĂ„ Gösta sĂ„ hoppade han fram och dĂ„ kunde jag mata honom med knĂ€ckebröd, sĂ€ger Nils.
Gösta fick en kalv som hette Lill-Gösta. Han var tamare Àn Gösta. Sedan kom Mini-Gösta, Micro-Gösta och slutligen Nano-Gösta.
â De hade samma lilla defekt. Högre framben hade en asymmetrisk benstĂ€llning. Den gick inte att mĂ€rka förutom nĂ€r man tittade riktigt noga, dĂ„ sĂ„g man slĂ€ktskapet. Egentligen bröts magin efter Micro för Nano blev inte riktigt tam, sĂ€ger Nils.
Men det rika djurlivet stannar inte dÀr. PÄ Ringsö bor sju islandshÀstar som gÄr fritt pÄ den drygt 700 hektar stora ön. Det finns inga staket. De dagar det Àr turridningar mÄste Nils hitta hÀstarna först. Det brukar gÄ rÀtt snabbt, förklarar han.
â Jag Ă€r ganska vass pĂ„ att lĂ€sa spĂ„r pĂ„ marken.
Lika lÀnge som Nils varit permanent bosatt pÄ Ringsö har turridningen funnits. I Är Àr det 30-Ärsjubileum. En av ryttarna pÄ dagens turridning Àr Jeanette Boström.
â Det hĂ€r Ă€r ett livselixir, man kommer tillbaka Ă„r efter Ă„r, sĂ€ger hon frĂ„n hĂ€stryggen.
Det finns flera anledningar till att Jeanette Äterkommer till turridningen pÄ Ringsö.
â Det Ă€r att man vet att hĂ€starna lever ett exemplariskt liv hĂ€r och inte Ă€r uppstallade. Sedan Ă€r det den enorma naturupplevelsen man fĂ„r. Man Ă€r verkligen ett med naturen och hĂ€starna nĂ€r man Ă€r hĂ€r. Det ger energi för mĂ„nader framĂ„t.
Gruppen med sex ryttare rider bortĂ„t. Efter en stund uppenbarar sig hĂ€sten Ari och följer efter. Han Ă€r ledig för dagen, men vill vara med familjen. De sju hĂ€starna galopperar tillsammans över fĂ€ltet. Molnen pĂ„ himlen slĂ€pper fram ljuset â en springa genom vilken solen nĂ„r Ringsö. PĂ„ somrarna befolkas ön av Nils och hans mamma, men under vinterhalvĂ„ren Ă€r han sjĂ€lv pĂ„ ön med övriga familjemedlemmar â hĂ€starna. Det Ă€r aldrig ensamt, menar han.
â Det Ă€r jĂ€tteskönt. Jag tror att insikten gĂ„r ut till större och större grupper att tystnad och avskildhet Ă€r underskattat.
NÄgra timmar senare spenderas lunchen pÄ en strand. Nils sÀger "du Àr finast av allihopa" till varje hÀst och klappar dem pÄ mulen. En varsam kommunikation.
â Alla Ă€r finast av allihopa. Alla ska kĂ€nna sig sedda och uppskattade, det Ă€r viktigt. Det Ă€r familjen.
Efter dagsturen pÄ hÀstryggen infinner sig en kÀnsla av lugn hos ryttarna.
â Jag kĂ€nner mig glad och trött. Det hĂ€r Ă€r en underbar upplevelse, sĂ€ger Ă sa Ekengren.
Ăven hon har varit med pĂ„ turridningen pĂ„ Ringsö förut. Det har ocksĂ„ Marie Nyqvist.
â Vi Ă€r ett gĂ€ng och man byter nĂ„gra ord med varandra, men det en vĂ€ldigt privat upplevelse. Det Ă€r jag, hĂ€sten och naturen. Jag har hund och Ă€r ute mycket i naturen, men nĂ€r man sitter pĂ„ hĂ€stryggen tycker jag att naturen kommer sĂ„ otroligt nĂ€ra, pĂ„ ett helt annat sĂ€tt. Det Ă€r tvĂ„ olika upplevelser, sĂ€ger Marie.
Hon tillÀgger:
â Det Ă€r inte sĂ„ att den hĂ€r upplevelsen bara Ă€r idag. Nu kommer jag bĂ€ra med mig det hĂ€r, sedan kommer jag Ă„tervĂ€nda till det och vila i det flera gĂ„nger.