— Jag tror att jag ska köpa mig en altfiol. Jag hyr en nu, men det känns som om det är dags att skaffa mig en egen, säger Alva Rasmussen.
För Rasmus Tholin är det ett nytt trumset som står på önskelistan. De 10 000 stipendiekronorna räcker kanske inte helt och hållet, men blir en bra hjälp på vägen, konstaterar han.
I förra veckan fick Alva och Rasmus vet att de är årets Bengt Braun-stipendiater. Båda blev glatt överraskade, men var tvungna att hålla tyst om hemligheten en hel vecka innan avslöjandet kom på Musikskolans konsert i Culturum i går kväll.
Musikkarriären började i Nyköpings Musikskola när de gick i trean, respektive fyran. Och utan Musikskolan hade de inte varit de musiker de är, förklarar de.
— I Musikskolan lär man känna andra som håller på med musik och får chansen att spela i orkester, säger Rasmus som bland annat är med i skolans trumensemble.
Både han och Alva siktar på att bli professionella musiker i framtiden. Rasmus, som går sista året på gymnasiet, tänker ta ett sabbatsår efter studenten och sen hitta en bra folkhögskola. Alva ska i vår söka till gymnasieutbildningen Lilla Akademin i Stockholm, och är fast besluten att klara intagningsproven. För att göra det övar hon minst en timme om dagen, förutom de över fem timmar i veckan som hon spelar i olika orkestrar.
— Jag vill någonstans och har ett viktigt mål framför mig just nu. Att söka in på Lilla Akademin motiverar mig jättemycket.
Händer det aldrig att du kommer hem från skolan och bara känner sig för strunta i fiolen och se på film hela kvällen?
— Jo, jag har såna dagar också, men jag brukar se till att jag övar ändå.
Fast från början var Alva djupt skeptisk till att spela fiol. När mamma, själv musiklärare, föreslog att Alva skulle börja på just fiol i Musikskolan tyckte Alva att det lät supertöntigt.
— Jag skulle ju bli sångerska! Men sen hittade en kompis en gammal fiol på sin vind och föreslog att vi skulle börja i Musikskolan tillsammans. Hon slutade efter en månad, men jag blev kvar.
Rasmus förklarar att han bankade på allt som liten och när han började spela trummor på allvar kändes det rätt direkt. Numera spelar han både trumset och marimba och har inte bestämt sig för vad han ska satsa på i framtiden.
— Det viktigaste är att jag får spela! Men jag jobbar gärna som frilanstrummis i olika band.
Och Rasmus kan absolut rekommendera slagverk till andra blivande musikskoleelever.
— Det är det roligaste instrument som finns. Dessutom kan man bygga upp sitt alldeles eget instrument, med precis som många eller så få trummor man vill.
Alva tvekar lite längre när hon ska hitta argument för att sälja in fiolen som det bästa instrumentet.
— I början låter det förskräckligt och är tråkigt, men det gäller att hålla ut. Många tröttnar på fiolen efter ett år, men det blir bara bättre. Själv tycker jag att det var först för två år sedan som det började låta bra när jag spelade.
Lärarna på Musikskolan har dock haft ögonen på Alva längre än så. Och när 50 unga musiker från Bymic symphony orchestra i Riga i början av november gav konsert i Nyköping var Alva en av solisterna.
Just nu repeterar hon inför kammarkonsert på Gamla Tingshuset i Nyköping nästa onsdag, den 11 december. Där ska både hon och Rasmus spela. Men långtidsprojektet är att lära sig den första av Bachs solosviter för violin.
— Tanken är att jag ska spela den på Musikskolans Voices-konsert i vår, men jag ser det som ett livsprojekt att lära mig alla solosviterna. Den första är jättesvår, men inte omöjlig. Men jag kommer nog att få öva en hel del innan jag ska spela den för någon annan. Ha ha.