– Det enda som kommer att hända är att man mörkar skolket och inte skriver ut dem från skolan, säger Moa Lindholm.
137 ungdomar mellan 16 och 20 år utan slutbetyg från gymnasiet stod förra året på kommunens lista. Den fylls på med nya namn. Coachernas uppdrag: Att kartlägga var och en och erbjuda hjälp att hitta vägen framåt.
I gruppen finns unga som aldrig börjat gymnasiet, hoppat av eller slutat utan fullständiga betyg. En del har inte ens slutbetyg från nian. Många mår psykiskt dåligt. I gruppen finns unga som brottas med missbruk, sociala problem och psykisk ohälsa. Unga som skolan tappat bort eller gjort sig av med.
– Det är enklare att hjälpa dem som har ett fysiskt handikapp. Då går det alltid att bygga en ramp, säger Martin Vrethammar.
Ändå, säger Anna Lindh, ändå finns det så många duktiga lärare i skolan, lärare med ett enormt socialt engagemang som vill hjälpa varje elev att nå sina mål. Hon har själv under många år arbetat med elever som behövt extra insatser.
– Men hur många gånger har man inte hört att allt ska lösas inom befintlig budget?
Peter Ivarsson, chef och projektsamordnare, bläddrar i en rapport där 379 unga berättar om vad som fick dem att låta skolporten slå igen bakom ryggen.
– Mobbning och trakasserier är den vanligaste orsaken till att ungdomar hoppar av gymnasiet, säger han.
Bristande pedagogiskt stöd och dålig arbetsmiljö lyfts också fram av de intervjuade ungdomarna.
Vi får ett namn och ett telefonnummer. "Mimmi" vill inte avslöja sin rätta identitet i tidningen. Hon är arg, besviken och bitter på skolan och säger att hon inte vill bli stämplad som en misslyckad person.
– Jag drömde om att ta studenten. Men skolan ville bara bli av med mig, säger hon.
Hon har grova koncentrationssvårigheter.
– Och då menar jag verkligen grova. Jag måste sitta på en bestämd plats i klassrummet för att ha uppsikt över allt. Om jag hör ett ljud måste jag kolla vad det är, om det så bara är någon som sitter och skrapar med pennan. Jag fick gå i en klass med 35 elever. Det gick ju inte. Jag sa att jag behövde hjälp, att jag ville gå i en mindre grupp. "Vi har inga resurser", sa rektorn.
Mimmi fick en pliktskyldig speciallösning med några dagars praktik i veckan. Resten av tiden var hon hemma. Efter ett år skrev hon ut sig och gjorde just ingenting. Fångades så småningom upp av ungdomscoachen Moa. Nu läser hon in ett gymnasieprogram på distans och har sjukt bra betyg.
– Jag har social fobi och klarar inte stora klasser. Obligatoriskt gymnasium, det hade inte varit till någon hjälp för mig, säger Mimmi.