Sofie har haft kontakt med psykiatriska kliniken på Nyköpings lasarett i flera omgångar de senaste tre åren. Hon har varit inlagd akut för panikångestattacker och har flera gånger försökt att ta sitt liv.
– Kvällarna ger mig ångest. Ibland har jag åkt in tre eller fyra dagar för att det hjälper att byta miljö, då kan jag stänga av det dåliga måendet, berättar Sofie.
Men när hon nyligen var inlagd och hemma på nattpermission, hade hon inget rum kvar när hon kom tillbaka som uppgjort på förmiddagen.
– Jag hade mått jättedåligt och haft panikångestattacker hela natten. När jag kom dit med mina grejer och bad skötaren låsa upp stod det ett annat namn på dörren. Jag har fått reda på att den som tagit min plats blev inlagd redan vid tiotiden på kvällen. Vad hade de gjort om jag kommit tillbaka mitt i natten för att jag inte klarade att vara hemma?
En läkare hittade så småningom ett enkelrum som skulle bli färdigt efter lunch. Under tiden fick Sofie vänta i dagrummet.
– Jag vandrade runt i korridorerna med alla mina grejer hela förmiddagen. I dagrummet pratar folk med en och det ville jag inte, eftersom jag inte mådde bra. När rummet fortfarande inte var klart vid lunch blev jag trött på allt och bad att få bli utskriven.
Läkaren ville då ha ett samtal och bad om ursäkt, men ville enligt Sofie inte skriva ut henne på sitt eget ansvar. Sofie skulle i så fall få skriva ut sig själv.
– Men egentligen ville jag inte bli utskriven eftersom jag mådde så dåligt hemma, det var de som gjorde att jag ville därifrån. Det kändes som att jag var mindre värd när rummet inte fanns, säger Sofie.
Sofie berättar att hon blev argare och argare. Till slut släpptes hon ut, trots att hon aldrig skrivit på något papper om att hon själv valt att skriva ut sig från kliniken.
– Jag tycker att det är väldigt konstigt att de släppte ut mig, när läkaren först inte ens ville ge mig nattpermission för att hon var orolig för mig.
Sofie säger att hon kommer att anmäla händelsen till Inspektionen för vård och omsorg, IVO. Hon är kritisk till att dementa tas in på allmänna avdelningen på psykiatriska kliniken.
– Det finns inga rum på psyk och platsbristen blir bara värre och värre. De dementa som läggs in på allmänmottagningen tar oftast upp ett dubbelrum. Det borde finnas en avdelning som tar in dementa akut, det är ingen bra kombination att blanda dem med andra. När man går runt och mår dåligt i sig själv mår man ännu sämre av dementa som skriker konstiga saker.
Fotnot: Sofie heter egentligen något annat.