Emelie Blad bor oftast i Nyköping, men har även en lägenhet i Paris där hon jobbar en vecka i månaden. “Den barnfria livsstilen och en förstående sambo har gjort det möjligt”, säger hon.
Pandemin har förändrat mångas förhållningssätt till sina arbetsplatser. Psykologen Emelie Blad är en av dem som har sett till att forma sitt arbetsliv för att det ska ligga närmare det drömliv som hon alltid har önskat sig – en tillvaro där hon kan strosa längs floden Seine, eller sitta under sitt favoritträd på den lilla ön Île de la Cité, ett stenkast från katedralen Notre-Dame.
– Nu tar jag med mig min dator och jobbar i Paris. Jag träffar patienterna digitalt, via videolänk, och de kan också sitta var de vill, säger hon.
Ibland kallas det för workation – att man tar ledigt från sin arbetsplats, men inte från själva arbetet.
– Jag började med att titta på olika lösningar. En del arbetsgivare erbjöd viss tid på en arbetsplats och sedan en del på distans. Jag gick på olika intervjuer utifrån de premisserna. Så nu är det positiva med just min arbetsgivare att jag har lön, pension och försäkringar eftersom jag trots allt är anställd i Sverige, säger hon.
Ursprungligen var ambitionen att flytta till Paris på heltid, men att ta ett första steg och inledningsvis jobba därifrån. Men nu trivs Emelie Blad så bra med distansarbetet att hon har lagt planen om ett eget bolag i Frankrike på is.
"Jag träffar patienterna digitalt, via videolänk, och de kan också sitta var de vill", säger Emelie Blad.
Ungefär en vecka i månaden befinner hon sig i den franska huvudstaden. Eftersom hon kan välja vilka tider hon bokar in sina digitala möten med patienter, så har hon en frihet att välja när hon reser mellan radhuset i Nyköping och hyreslägenheten i Paris.
– Så exempelvis har jag valt att ofta flyga på tisdagar, när det är billigast, säger hon.
Emelie Blad och hennes sambo Emil är överens om upplägget, även om hon försöker övertala honom att följa med till Frankrike.
– Det är något särskilt med att komma till en ny stad. Det är som att vara på semester fast det inte är semester. Jag kan äta en lunch-baguette, gå på restaurang och prata franska efter jobbet. Jag känner mig lite mer levande. I Nyköping uppskattar jag också vardagsslentrianen. Livet är uppdelat och då får jag och Emil sakna varandra lite, säger hon.
Emelie Blad i stadsdelen Sjunde arrondissementet i Paris.
Hon är nöjd med att hon har vågat, och konstaterar att det är just den barnfria livsstilen och en förstående sambo som har gjort det möjligt.
– Men det krävs en del mod. Jag hade aldrig jobbat med digitala patienter förut så jag visste inte hur det skulle funka för mig. Jag hade dock tur för jag trivs väldigt bra med det, säger hon.
När det gäller det sociala livet i Paris så har hon märkt att det kan vara svårt att få franska vänner, även om bekantskapskretsen fyllts på.
– Den första tiden som jag var här så arbetade jag på ett bageri och skrev mitt examensarbete från Stockholm. Då fick jag några vänner. En annan person träffade jag på flyget på väg till Paris och vi har blivit kompisar, säger hon.
Samtalet kommer in på hur hon hoppas att livet är när hon fyller 40, alltså om åtta år.
"Livet är uppdelat och då får jag och Emil sakna varandra lite", säger Emelie Blad.
– Förhoppningsvis precis samma sak som jag gör nu – fast som gift, säger hon.
Drömmar måste inte alltid vara baserade på rationalitet. Många kan troligtvis förstå drivet att vilja bo i en världsstad med månghundraårig historia. Eller som Emelie Blad lite skämtsamt sammanfattar varför valet föll på just Paris:
– På grund av baguetterna, franskan, arkitekturen och crêpesen!