– Det blir fler att samarbeta med och ett bättre kollegialt utbyte, säger rektor Kerstin Jansson vid Norra Ängby skola i Stockholm.

På Norra Ängby skola samsas runt 750 elever och 120 i personalen och de allra flesta eleverna går i en huvudbyggnad. Hon ser mest fördelar med att hon leder en av Stockholm större F-6 skolor, men den ställer krav på organisationen.

– Det är en annan dynamik i en stor skola. Framförallt mellan lärarna som jobbar i samma årskurs som planera tillsammans, säger Kerstin Jansson.

Artikelbild

Biträdande rektorn Christian Sandström vid Långbergsskolan i Nyköping har det operativa ansvaret för den betydligt mindre Tystberga skola. Han ser nästan bara fördelar med skolor som är så pass stora att det går att inför ett ämneslärarsystem.– Det ger eleverna undervisning av ämnesutbildade lärare i nästan alla ämnen och lärarna får jobba med sina favoritämnen, säger han.

Hon ser den största risken med stora skolor att det kan bildas "skolor i skolan". Om personalen inte planerar gemensamt upplägg kan utbildningen se väldigt olika ut på samma skola.

Oftast pratas det om skolor i otydliga termer, inte minst från politikerna, så som "lagom stor skola" eller "jätteskola". Även biträdande rektorn Christian Sandström vid Nyköpings största F-6 skola Långbergsskolan, runt 400 elever, uttrycker sig i termer av "stora" och "små" skolor.

– En stor skola har minst två paralleller i min värld, säger Christian Sandström

Båda rektorerna pekar på fördelen med att ha flera klasser i varje årskurs. Då är det inte bara möjligt för lärare att diskutera lektionsupplägg på plats utan eleverna kan byta lärare beroende på ämne – ett ämneslärarsystem. .

Artikelbild

Ekrem Sahili och Kajsa Tjärnström delar rektorernas bild av vad som gör en skola trygg - vuxennärvaron. Ekrem har gått sedan förskoleklass på skolan och tycker även att det var bra att skolan delar upp skolgården under rasten.– Visst kunde man sakna att inte få gå över till sina lite äldre kompisar ibland men jag tror ändå att det var bra, säger han.

– I den bästa av världar så skulle det vara en svensk- och samhällslärare och en matematik- och naturkunskapslärare som jobbar i par och delar på två klasser, säger Christian Sandström.

Han ser däremot en fördel med klasslärarsystem i de yngsta åldrarna eftersom de inte har hunnit bli lika tränade i eget ansvar.

– När fröken är tryggheten och barnen är vana vid att någon ger dem det de ska ha, säger han.

Men Sandström har även identifierat ett problem med ämneslärarsystemet. Det rör elever som har svårt med aktivitetsbyten och som behöver lång tid att bygga relationer.

– Dessa elever kan få svårigheter när de får en annan skolvardag, säger han.

Ett ofta använt argument av föräldrar är att tryggheten är bättre på mindre skolor. Men det tycker ingen av rektorerna stämmer, dels för att båda skolorna delar upp skolan i arbetslag och mindre enheter. Men framför allt för att vuxennärvaron är det viktigaste, resonerar båda skolledarna.

– Jag tror nyckeln är organisation och hur man arbetar. Om det ska upplevas som en trygg skola eller inte, säger Sandström.

Eleven Ekrem Sahili har gått hela sin skoltid på Långbergsskolan och har precis börjat i årskurs sex. Han känner sig trygg på skolan.

Han lyfter också rastvakterna som det viktigaste – speciellt på fotbollsplanen.

– Där kan det bli tjafs ibland, om någon frispark eller knuff på planen, säger han.

Klasskompisen Kajsa Tjärnström håller med om att personal är viktigast och delar klasskompisens bild.

– Är det tjafs handlar det nästan alltid om att något har hänt på fotbollsplanen under rasten, säger hon.