Linnea femma i VM-avslutningen

2009 är året som Linnea Gustafsson har etablerat sig som topp tre i landet i svensk terräng. Gotländskan har länge varit bra i sprint, vilket silvret på VM inte direkt talar emot. PÅ World games tog hon brons på medeldistans. Och på söndagen kom också det definitiva genombrottet i orienteringens klassiska distans, numera kallad långdistans.
Simone Niggli från Schweiz stod i en klass för sig, men Linnea skuggade hela tiden en medaljplats om en eller ett par löpare skulle bomma på slutet. Nu skilde det till sist dryga minuten till finländska världsnamnet Minna Kauppi på bronsplatsen. Men Kauppi startade dåligt och drogs sedan fram av Niggli. Och Linnea slog Sverigeettan Helena Jansson.
Linnea var efteråt mycket nöjd med att hon klarade av att hålla koncentrationen uppe under hela loppet med tanke på all uppståndelse efter silvret på sprinten. Några missar hade hon gjort, så medaljen var inom räckhåll.
För Peter Öberg blev det ett tungt VM. Han gjorde sitt sammantaget bästa lopp på mellansträckan i stafetten då jätteguldläget försvann med Martin Johansson svåra benskada i ledning på sista sträckan.
Hällenkillen hade tur med startordningen då schweiziske världsettan på långdistans, Daniel Hubmann, startade närmast efter.
Men Öberg missade i vägvalet på en långsträcka i början för att sedan springa upp sig på ett imponerande sätt. Medaljchansen var borta redan vid första radiokontrollen och benen var lite väl sega den sista tävlingsdagen för att mäta sig med topp tre på de mastiga arton kilometerna. Den svenska världscupledaren innan VM-tävlingarna slutade 13:e på långdistansen.

Läs mer i måndagens papperstidning: Linnea Gustafsson om sitt nya världslopp och Peter Öberg summerar sitt krasst resultatmässigt sett trista VM.