– Jag följde med landslaget ner till Italien för att titta på hur VM-terrängen var. Väl där nere blev känslan starkare, att det här går inte, säger Peter Öberg.
Beslutet togs fast terräng-typen lockade och han hade kunnat chansa.
– Terrängen kändes väldigt lik den i Frankrike. En härlig terrängtyp där jag skadefri skulle ha kunnat hävdat mig bra.
Öberg har i samma veva valt att ta en paus från landslaget. Han kommer att kunna fortsätta att springa till och från utan några större träningsmängder.
– Och det kommer högst troligen att krävas en operation i höst. Den kommer att läggas in så att inte nästa års säsong påverkas så mycket. Och jag har sagt till förbundskaptenen att jag då kommer att finnas tillgänglig om han tycker att jag är tillräckligt bra för att springa, men det kommer inte att bli en hundraprocentig elitsatsning, säger Peter redan nu.
– Men jag ska framför allt bli bra ifrån det här och på hemma-VM om två år vill jag hjälpa till att göra det svenska laget så bra som möjligt, tillägger han.
Han vill helt enkelt avsluta karriären hel och frisk med ett par kanonlopp på VM i Sverige.
– Ja, VM på hemmaplan skulle vara en så stor känsla att jag absolut inte vill ge upp den – även om jag inte kan stå här och säga att jag bara s k a vara med i VM-laget om två år. Mycket kan hända innan dess. Men jag siktar i alla fall på att de som eventuellt slår ut mig ur laget behöver hålla en sådan nivå som gör att världens bästa landslag är det svenska.
Ironiskt nog inleddes den här säsongen för första gången på år och dagar helt skadefri när det var dags för nedresa till Turkiet och den tidiga första världscupstävlingen. Men mellan två träningspass fick den så skadedrabbade Öberg plötsligt ett nytt bakslag.
– Hälsenan svullnade upp så att jag gick och haltade. Sedan hade det kanske gått att läka ut men jag vilade nog inte tillräckligt länge utan fick nya bakslag.
Totalt har det blivit fyra VM-silver – och en bronsmedalj. Minns sekundjakten i ett av historiens tätaste VM-lopp om man undantar sprint, medeldistansen kring skidstadion i Trondheim. För att inte tala om VM-stafetten när Peter hade sprungit bra och den då urstarke löparen Martin Johansson hade slagläge på sista sträckan – då han fick en pinne genom benet.
– Det är klart att min karriär hade värderats annorlunda, speciellt av folk utanför sporten, om det i stället hade varit fyra guld – eller om det hade varit stolpe in med alla stafettlägen i stället för en pinne i ett ben. Och visst hade jag velat vara världens klart bästa orienterare. Men jag känner ju själv att jag alla år som jag har sprungit VM har varit med i kampen om guldmedaljer. Flera gånger ha haft den där känslan att jag flyger fram – med kontroll på läget.
De flesta elitidrottare pratar väldigt mycket om missade medaljchanser. Inte Peter Öberg.
– Jag grämer mig mest för att inte få uppleva känslan att få flyga fram med full kontroll på årets största tävling. En underbar känsla som jag faktiskt haft förmånen att känna någon gång under alla sju VM jag har sprungit – och även några gånger under de säsongerna.