... men hon har ju ingen kostym

Statistiken är mer än pinsam för samtliga partier med jämställdhetsambitioner.
Snedvridningen påpekar Carolina Björkman (FP) förtjänstfullt i en motion till fullmäktige. I stället föreslår hon att partierna tar på sig att infoga en lindrigare form av kvotering, där partierna får nominera en kvinna och en man till varje post varpå valberedningen gör en jämställd sammanställning (SN 23/11).
I sig är detta ett misslyckande och inte något unikt för Nyköping. Det visar att politiken, där flertalet partier från höger till vänster talar varmt om jämställda styrelser och jämställt arbetsliv, fallerar så lätt när partierna ska göra en egen avvägning.
När varje parti bara får besluta om en del av helheten går männen före. Att nominera en kvinna när det bara finns en post, sitter långt inne. Det är uppenbart att män i första hand kommer på tal när det ska skickas representanter till tunga bolag. Det är en männens sfär som partierna oreflekterat förstärker.
I nästa andetag finns det partier som kräver lagstiftning för att näringslivets styrelser ska vara jämnt fördelade mellan kvinnor och män. Minsann. Egna barn och andras ungar, som man säger.
Själva grundproblemet har regeringen och näringsdepartementet försökt komma åt sedan flera år tillbaka. Bristen på kvinnor som tar plats i bolagsstyrelser gäller förstås även näringslivet.
Statliga Almi har fått i uppdrag att driva projektet Styrelsekraft. Till 2014 ska det bidra till att andelen kvinnor på chefs- och i styrelsepositioner ökar – av tillväxtskäl. Kompetens som inte tas till vara är en samhällelig förlust.
Men glastaket är robust. Om kvinnor likväl bara får andraklassbiljetter till bolagens finrum, är det då inte dags att markera värdet av ett jämställt styre? Carolina Björkmans förslag må vara en form av frivillig kvotering, men det tål att prövas noga – även gemensamma valberedningar är politiskt sammansatta.
Majoriteten av Nyköpings partier har inte levt som de lär. Bättre kan de. Väl?