Sverige hade inte varit förskonat från politiska attentat, men Palmemordet ruckade på vardagsperspektiven, vi såg ett samhälle i chocktillstånd. Allehanda hotbilder fick skarpare former.
En anledning till att Palmemordet fortfarande väcker känslor och skapar rubriker är att gärningsmannens identitet förblivit okänd. Trots den välkända fantombilden. Det blev till en allvarlig och långsiktig motgång för den svenska polisen. Preskriptionstiden för mord är borta. Mordet på Olof Palme kan utredas i evighet. Palmegruppen har fortsätta sitt arbete. Men det kommer sannolikt aldrig att definitivt lösas.
130 personer har erkänt. Ingen har slutgiltigt fällts. I jämförelse med mordet på utrikesminister Anna Lindh 2003, är det en avgörande skillnad.
Olof Palme var ingalunda älskad i alla läger. Men mordet överskuggade allt. Statsministern som sköts till döds på väg hem från bion blev en samtidsikon – och Sverige blev sig aldrig riktigt likt. Eftervärldens analyser har också färgats av den aura som en mördad statsminister eller president lätt får. Jämför med USA:s John F Kennedy exempelvis. Dallas 1963, Stockholm 1986 – det tragiska slutet ramar in berättelsen.
John F Kennedys idolstatus har bleknat något i takt med att eftervärlden fått upp ögonen för de historiska rättighetsreformer som drevs igenom av hans efterträdare Lyndon B Johnson. President Kennedys styrkor har kompletterats med svagheter.
Stegvis kommer vi att se mer omfattande nyanseringar även av den svenska Palmebilden. För de flesta partivänner är han fortfarande en ledare höjd över varje misstanke. För många meningsmotståndare är det en politisk person som de drar sig för att beskriva i alltför kritiska ordalag.