40 års arbete som diakon

Anita Kernell har arbetat som diakon i 40 år. De senaste har arbetsområdet varit Sjösa. Hon började sin tjänstgöring 1965 i Alla Helgona i Nyköping och arbetade då i hela pastor-atet och utgångspunkten var den tidens församlingsbyrå.
Det började med barnverksamhet, jag var anställd för att arbeta med barn när jag kom, berättar Anita där vi sitter i ett rum i All Helgona församlingshem. Senare träffade jag en grupp äldre i Harg och vi träffades en gång i veckan. På det sättet träffar man människor. Människor vill ha besök, de vill prata. De kan prata om olika saker, det kan handla om ekonomiska problem, att människor har det svårt. Vi kan försöka hjälpa dem men vi samarbetar inte med det sociala.

Som diakon får man en god inblick i hur människor har det. Anita har röjt hos missbrukare och dementa och mött miljöer hon trodde inte fanns.
Många människor har ett behov av gemenskap och att hitta en miljö där de kan träffa varandra.
Anita har redan gått i pension men tycker församlingshemmet är en naturlig träffpunkt. På söndag kommer hon att avtackas i samband med högmässan i Svärta kyrka.
Redan när Anita var 18 år visste hon att hon skulle bli diakon. Det var efter att hon träffat en diakonissa på ett ungdomsläger. Efter studenten följde utbildning i Uppsala. På den tiden var diakonissorna klädda i svart och hade stärkt vitt hatt. Idag känns diakonerna igen på sin gröna skjorta.
Mycket har förändrats
sedan jag började. Idag finns inskrivet i kyrkoordningen att vår kompetens ska finnas. Vi är viktiga och det märks att vi
behövs. Vår uppgift är lika viktig som gudstjänst och undervisning. Idag är inte kyrkan en auktoritet längre och det tycker jag är bra.

Mycket har förändrats i samhället. Genomsnittligt har människor fått det bättre men det finns lika mycket problem som tidigare. De gamla har fått en högre standard men Anita är inte säker på att de blivit lyckligare för det.
Anita konstaterar också att människor har andliga behov. Hon har gjort hembesök och samtalat och ibland har det blivit en bön tillsammans.
I Sjösa har vi haft en promenadgrupp som druckit kaffe tillsammans med dem i den öppna förskolan. Det har gett kontakt mellan generationerna.
Anita är ursprungligen från Stockholm men har varit Nyköping trogen sedan första tjänsten. Hon bor i Brandkärr, det finns inga lägenheter i
Sjösa, sjunger i Svärta kyrkokör och hennes stora hobby är ikonmåleri. Nu, lagom till pensioneringen, ska hon göra färdig en beställning av en ikon för Mariakapellet i Brandkärr.