Vi bör vara tacksamma över att vetenskapen och vårdmöjligheterna effektiviseras. När aborträtten stiftades var överlevnadsmöjligheten för en bebis född i vecka 23-24 betydligt mindre än i dag. Hälften av barnen födda i vecka 23 överlever. Två veckor senare är överlevnadsgraden 90 procent.
Kvaliteten i den svenska vården, i kombination med vår generösa aborträtt, skapar en tunn gräns. Efter särskild utredning är det möjligt för en gravid kvinna att abortera sitt foster så sent som i vecka 22. Den tidsmässiga skillnaden mellan att välja bort eller välkomna ett liv är bara några dagar.
Den tunna gränsdragningen har i veckan lett fram till en debatt om att vi behöver en seriös diskussion om den övre abortgränsen. Anledningen är att vårdanställda slagit larm om foster som andas efter abort. De anställda anser sig inte vara kapabla att hantera synen av ett aborterat foster som ligger och kippar efter luft. ”Vi går därifrån för vi står inte ut”, kommenterar en sköterska (Exp 18/5).
I går sällade sig SvD:s ledarsida, med en välskriven text av SN:s tidigare medarbetare Sanna Rayman, till opinionsbildarna som vill debattera hur långt in i graviditeten som aborträtten bör gälla. Därmed sträcker SvD ut – om inte en hand, så i alla fall ett finger – till debattörer som menar att sent aborterade foster har ett faktiskt människovärde.
Viktiga etiska frågor ska noga övervägas. Rent känslomässigt är vårdpersonalens upplevelser, och Raymans argument, väl underbyggda. Det är snarare logiken som saknas. Om den övre abortgränsen ska ifrågasättas, på grund av att vården gjort framsteg i kampen med att rädda tidigt födda, befinner sig aborträtten på ett sluttande plan.
I stället för att ifrågasätta rätten till abort, bör sjukvården använda mer effektiva injiceringsmetoder. Det må låta känslokallt – men att avlägsna ofödda foster, på ett så humant sätt som möjligt, är vad samtliga former av aborter handlar om. Oavsett om den sena aborten görs av medicinska eller sociala skäl är beslutet oåterkalligt. Däremot är en sen abort aldrig något förstahandsval; den beror nästan alltid på ett ovälkommet sjukdomsbesked eller en svår livssituation. Och just därför ska kvinnans rättighet inte skuldbeläggas.
Aborträtten ska inte skuldbeläggas
Aborträtten är en grundsten i den liberala demokratin. Den är skapad av staten för att individen ska ha friheten att välja om hon är beredd att bli förälder. Det är en frihet som inte bör begränsas för att fler och fler tidigt födda barn kan räddas.
Så jobbar vi med nyheter