Abstrakt rocknroll som gjort för Manhattan
Jan Ed vill inte vara del i något kollektivt tänkande, och han ratar det som är vackert. I alla fall när det gäller hans målningar. Då vill han måla rock n roll, eller blues. Drömplatsen för hans tavlor är Manhattan eller Barcelona, men just nu hänger några av dem i Svärta.
Vill jag avbilda det som är vackert tar jag med min lilla kamera. När man målar det vackra på duk blir det lite av hötorgskonst. Inte för att låta nedvärderande, men... Om det jag målar blir för vackert, då målar jag över det. Det ska synas att jag har varit där och krafsat.
Det finns ändå naturmotiv i Jan Eds akrylmålningar. Men i stället för att gå ut i naturen hämtar han inspiration genom att åka upp till Moderna museet i Stockholm, eller Louisiana utanför Köpenhamn. Motiven i Jan Eds målningar är abstrakta, eller på gränsen till det abstrakta. Det gyllene snittet är viktigt när han målar.
Under målningsprocessen vill jag vara spontan, men jag har stor respekt för det gyllene snittet. Jag inbillar mig att jag mitt i kaoset ändå har kontroll.
Jan Ed har bott i Nyköping sen tidigt 70-tal då han som nyskild flyttade hit från Värmland. En kollega på en landsortstidning
i Värmland behövde hjälp att köra en bil till Göteborg. Jan ställde upp, men i Mariestad sa bilen tack och adjö.
Jag hade bara fem kronor på fickan. Tänk dig att du står där, vid en telefonautomat med fem kronor och inte vet vem du ska ringa. Då får du ta dig en funderare.
Efter fyra kronor och ungefär lika många samtal hade han fortfarande inte fått något napp. Desperationen kom allt närmre.
Då kände jag att jag verkligen var tvungen att satsa den sista kronan på rätt person. Jag ringde min barndomsvän Hans Andreasson, som kom till min undsättning. Han körde mig hem till Nyköping, och där blev jag kvar.
Han är konstnär på heltid och har alltid arbetat med det konstnärliga.
De enda betygen jag hade från folkskolan var i gymnastik och teckning. Jag var duktig på att springa från folk jag var skyldig pengar, och att teckna, ha ha.
Senaste utställningen var
i Oxelösund för sex, sju år sedan. Sedan dess har han haft fullt upp med att måla och att ha visningar i det privata galleriet hemma i Nyköping. Han trivs med livet som konstnär, att måla är underhållning.
Ingen bra golfrunda slår en bra dag vid stafflit. När jag väl har tagit första penseldraget är jag inte kontaktbar, då tar handen över.
Men det finns också dåliga sidor med måleriet. En av dem är att man riskerar att ständigt bli påmind om hur man mådde när en tavla målades.
Jag pratar ogärna om mina tavlor. Och jag vill inte se sånt som jag målade för 20 år sen. När jag målar gör jag det för att måla upp mig från skiten, om jag mår dåligt. Om jag sen ser målningen eller blir påmind om den, då kommer hela grejen bakom upp, säger Jan Ed allvarligt.
Han är alltid nöjd i ungefär 24 timmar, sen går han vidare. Det viktigaste är inte att vara originell. Snarare är det sinnelaget som styr.
Målningen blir som en berusning. Jag vill måla sånt jag mår bra av. Och jag inbillar mig att jag har gjort det också.
Så jobbar vi med nyheter