Aktiv senior hos Aktiva Seniorer
Den synnerligen aktiva senioren Agneta Pauli föreläser för Aktiva Seniorer i Nyköping. Agneta är yngsta barnbarnet av tio till konstnärsparet Hanna och Georg Pauli.
Agneta Pauli har gjort sin huvudsakliga karriär inom Dramaten, som scenograf och administratör och planerare.
Jag gick på Konstfack i slutet av 1940-talet. Slutade 1952 och då blev jag uppraggad av en teaterchef i Norrköping som ville ha en dekorationselev. Så fastnade jag för scenografi och teater.
Agneta var med och startade Folkteatern i Göteborg, kom sedan till Uppsala och slutligen Dramaten.
Agneta var på Dramaten i nästan 40 år.
Det var inte så bra betalt, oregelbundna arbetstider men det är ingenting jag ångrar, säger hon.
Teatern är en miljö med känslor. När hon arbetade hade hon ett häfte av gamla programblad där hon tecknade av sig frustrationer, och fick rådet att spara alla teckningar. Nu ska det teckningarna ingå i ett projekt i Mälardalens högskola inför en doktorsavhandling.
Jag smög undan ibland och tecknade för att få utlopp för känslorna.
Idag har hon inga jobb på teatern.
Det är oerhört skönt att sitta och njuta och att gå ifrån en föreställning utan att behöva tycka något. Jag har väldigt stor glädje av Dramaten.
Nu har hon börjat måla akryl. Kan åka till kusinens gård utanför Jönåker och använda sin ateljé i det gamla bykstugan.
Jag åker dit för arbetsperioder för att måla och teckna.
Hon förundras över att landsbygden har förändrats.
Jag kommer ihåg min barndom på somrarna och jularna på 1940-talet när jag var här. Då gick man mellan gårdarna. Idag är allt uppodlat och barnen skjutsas dit de ska.
Hon kommer ihåg underbara hagar och hur hon åkte på masonitskivor på svallisen.
Nej, jordbruket, eller landet, är inte på samma sätt längre, konstaterar hon.
Om jag vill ha lugn och ro åker jag hem till Frejgatan i Stockholm, säger hon impulsivt. Här hörs godstågen, flygplanen startar och landar på Skavsta och så motorcyklarna!!
Hon gillar dock gårdshusens dörrar och gavlar.
I dagarna var Agneta i Nyköping för att lämna verk till vårsalongen på Pelles lusthus.
Jag spelar pingis också, säger hon överraskande. Helst två gånger i veckan. Det borde finnas ett pingisbord i varje äldreboende. Det är roligt, väldigt små skaderisker och bra mentalt och för motoriken.
Så jobbar vi med nyheter