Aldrig mer för Hotton
Runt 600 000 kronor gick den lilla mässingsmedaljen på. Och det var den väl värd enligt Bosse Hotton Hansson. Men det är första och sista gången han kommer att delta i Dakarrallyt.
Inte konstigt då att ögonvitorna är blodsprängda.
Dagarna i öknen har dock gjort honom solbränd. Tror i varje fall vi!
Det var sandstorm och dåligt väder hela tiden, säger Hotton. Det var bara under de två sista dagarna som solen kom fram, säger han.
Äventyret startade på nyårsaftonen i Barcelona. 700 mil och 16 dagar senare befann sig Hotton i Senegals huvudstad Dakar på den afrikanska kontinenten. 72 timmar och tre minuter tog äventyret och Nyköpingsföraren verkar ha gillat varje liten sekund.
Jag är glad att jag gjort det, men jag kommer inte att göra om det, som han säger till mottagningskommittéen på Skavsta flygplats.
Ingen av kompisarna tror honom, men låter honom förstå att det finns vittnen till uttalandet.
Det finns ju en tävling som går från Ryssland till Dakar och det är 18 etapper. Det kanske blir den nästa gång istället, säger han och skrattar.
Det första han ska göra när han kommer hem är att ställa sig i duschen.
Man kunde tvätta sig där nere också, men det var lite primitivt ibland. En hink eller så.
Sen vill han äta en ordentlig middag. 16 dagar med norsk militärmat på påse är nästan en dag för mycket pulvermat.
Efter de två dödsolyckorna i motorcykelklassen pratades det mycket här hemma om att skrota tävlingen. Vad tycker du om det?
Det vore fel. En del kör alldeles för fort och kan inte kontrollera cyken om något händer. Jag drog till exempel ned farten ytterligare då min trippmätare rök. Det är så man får göra.
Sen var det nästan tur att de strök vissa sträckor i öknen. Den dagen då Fabrizio Meoni dog tog de bort 25 mil på slutet eftersom mycket sand hade blåst in på banan. Det var en av de värsta etapperna. Etappen dagen efter ströks också och det hade varit tufft att först köra 65 mil och sedan 60 mil. Man började känna sig lite sliten då.
Hur mår man i kroppen efter en sådan här urladdning?
Det är okej. Man brukar säga att man förlorar tio kilo på ökenetapperna, men jag vet inte om jag har tappat något. Jag har inte vägt mig ännu.
Cykeln går fortfarande att köra med och Hotton klarade sig från allvarligare skador så tävlingen måste anses lyckad. En 50:e plats, det vill säga en plats i mitten av resultatlistan, kämpade han sig till.
Och så den fina medaljen så klart, som kommer att få en fin placering i hemmet.
Så jobbar vi med nyheter