Den 4 maj 2010 skriver en läkare vid Barn- och ungdomspsykiatriska mottagningen (Bup) i Nyköping till socialtjänsten i Gnesta att hon känner stark oro för Alex gällande hans framtida psykiska välmående och hans möjlighet till beskydd om han är kvar i den miljö han då befann sig i. Alex bor då som nu hemma med sin mamma. Redan 2009 började Alex och hans mamma Pernilla ansöka om att Alex skulle få en kontaktfamilj. Det var rörigt i hemmet och de två bråkade ofta. I början på 2010 slog Pernilla den sovande Alex hårt i ryggen i ett försök att väcka honom. Slaget var så hårt att Pernilla fick en fraktur på armen. Hon anmäler sig själv till socialtjänsten eftersom hon vill att hon och sonen ska få hjälp. Den läkare som skriver till socialen i Gnesta i maj 2010 gör även hon en skriftlig anmälan om händelsen. Alex blir ändå kvar hos sin mamma.
– Jag tappade respekten för mamma och kände att jag inte kunde lita på henne, berättar Alex.
Alex och hans mamma har haft flera gånger kontakt med socialtjänsten där de gång på gång säger att situationen är ohållbar. Pernilla vill ha stöd och avlastning och hon tvivlar starkt på sin förmåga att fungera som förälder.
Varje utredning har gett avslag på kontaktfamilj. Alex har två gånger fått en kontaktperson och mamman har fått stöd på hemmaplan under vissa perioder.
– Soc säger att jag har ett föräldraansvar. Jag orkar inte längre och behöver hjälp. Jag är ingen bra förälder och jag vill bara att min son ska få det bra, säger Pernilla.
En ansträngd ekonomi och Alex trassliga skolgång tillsammans med de aldrig sinande konflikterna har gjort hemförhållandena ännu mer infekterade. Flera gånger har polisen kallats till deras hem. Senast var i januari i år. Sedan dess har Alex spenderat lätträknade nätter under samma tak som sin mor.
När du inte sover hemma, var tar du vägen då?
– Hos någon kompis. I sista hand sover jag utomhus.
Med "utomhus" menar Alex att sova under bar himmel. Till det räknar han inte alla de gånger han känt på portar till trapphus i hopp om att hitta en varm plats för natten.
Men hur känns det egentligen?
– Kanske har jag vant mig men det känns... det känns ingenting.
I samma stund berättar han att han sällan äter sig mätt. Att det kan gå flera dagar utan att han äter. Nu var det över en vecka sedan han åt sig ordentligt mätt senast. Och så var det den där dagen då han rökte marijuana tills han blev medvetslös, slog huvudet i marken och fick sy sex stygn. Dagen innan hade han druckit alkohol större delen av dagen.
– Jag vill att soc ska hjälpa mig att hjälpa mig själv. Får jag bo någon annanstans blir min relation till mamma bättre eftersom jag kommer att må bättre. Jag kommer inte att ta droger då eftersom jag bara gör det nu för att lindra min ångest.
Pernillas personliga ombud har nu anmält Gnesta kommun till Socialstyrelsen och JO (justitieombudsmannen). Om ett halvår fyller Alex 18 år. Då anses han vuxen och kan i lagens mening klara sig själv. Socialtjänstens ansvar tar därmed slut.
I SN måndag: Chefen för individ- och familjeomsorgen svarar. "Aldrig okej att ett barn blir slaget."
Läs hela i SN Digital- direkt i datorn/läsplattan