‒När vi börjar har vi ingen aning om hur arbetspasset ska bli, säger de båda områdespoliserna i Gnesta.
Anna började jobba som polis 2009, Per året efter. Kollegorna har blivit färre och färre, säger de. Det betyder mycket övertid, schemaändringar och återkommande förfrågningar att jobba extrapass i patrullbilarna.
‒Ingripandeverksamheten prioriteras. Händer det något måste det finnas folk att skicka. Då får det som är mindre brådskande vänta.
Medborgarna har oftast förståelse för att det akuta ska gå före, säger de. Det kan vara ett pågående inbrott. Två bilar som har smällt i en korsning eller en person som larmar om höga skrik och dunsar från våningen under. Och på förskolan har personalen stor tolerans för plötsliga schemaändringar när polisföräldrar kallas in för extrapass. De är vana vid SMS-meddelanden om att barnhämtningen blir en timme senare än planerat.
‒De vet ju vad jag jobbar med. Är man mitt uppe i ett case går det inte bara att lämna. De senaste veckorna tror jag inte att vi slutat i tid en enda gång, säger Per.
Alla i poliskåren känner av att det är kort om folk. En del poliser ger upp karriären för att arbetsbelastningen är för hög och lönen för låg. Men om det gällde att ta ställning här och nu skulle varken Anna eller Per välja ett annat yrke ‒ det är så mycket värt att ha ett jobb som är roligt att gå till, säger Anna.
‒Men man pratar för lite om hur man ska behålla de som finns. Löneutvecklingen är dålig. Det är jättebra att ingångslönerna höjs men de som kommer nya nu kan ha samma lön som de som jobbat i tio år. Det kan kännas frustrerande.
Båda erkänner att det var spänningen i jobbet som lockade då de sökte polisutbildningen. Spänningen finns kvar, även om mycket blivit vardag. Att åka på ett snatterilarm för tvåhundrade gången ger inget adrenalinpåslag.
Pistolen är alltid med. Skyddsvästen är alltid på. Vid en del utryckningar finns ingen tid att spilla.
Är ni rädda någon gång?
‒Nej. Men vissa jobb kräver ett högre säkerhetstänk. Man litar på sin kollega, men det vore optimalt att vara fler poliser. Om det händer något i Stjärnhov tar det tid innan förstärkningen hinner fram.
Områdespoliserna jobbar förebyggande i sina respektive kommuner.
‒Vi ska ha örat mot rälsen och se vad som är aktuellt. Det är ett långsiktigt arbete.
Hur uppfattar ni allmänhetens förtroende för polisen?
‒Vi märker inte av att det minskat. Oftast får vi en dunk i ryggen och ett "bra jobbat".