De senaste fem åren har visat på en anmärkningsvärd samsyn mellan fyra, trots allt, ganska olika partier. Det har varit en tid av historisk borgerlig enighet, vilket har varit bra för skattebetalarna – och för Sverige. Men det går inte att vara nöjd.
Att Alliansen vårdar statsfinanser och borgar för stabilitet är en sak. Finansminister Anders Borg (M) har sedan länge kvalificerat sig för finansförvaltarmärket i guld. Men som visionär lämnar både han och statsminister Fredrik Reinfeldt i nuläget mycket att önska. Kanske är det så att partier som vill vara stora i svensk politik, måste offra en det modiga för det folkliga, det visionära för det populistiska.
Desto viktigare blir Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna för Alliansen, några måste tillföra det som står ut, som kittlar fantasin och som utmanar det invanda.
”Allians för Sverige måste våga stå upp för, förklara och argumentera utifrån de värderingar vi bär”, skriver Maud Olofsson. Att hon måste understryka detta, visar på en svaghet i Alliansbygget. Alliansen måste bli bättre på att tala för sin sak.
2006 hade Allianspartierna svaren på valrörelsens viktigaste frågor. Motståndarna var trötta och verklighetsfrånvända. Men de svar som vann valet 2006 räcker inte 2010. Under fyra år har regeringen hunnit med att förändra och förnya på många håll. Spelplanen ser annorlunda ut, det ställer nya krav på Alliansen.
Det gäller inte minst arbetslinjen. Fler i arbete ger mer pengar i statens kassa och mer resurser till angelägna välfärdstjänster. Det är positivt, men inte huvudanledningen till att fler behöver jobba mer.
Fredrik Reinfeldt och Allians för Sverige vann valet 2006 på att ge fler lite mer frihet och egenmakt i vardagen. Samhället vinner på sänkta skatter på arbete och förlorar på höjda. Det skapar positiva drivkrafter. Men varför behöver fler arbeta mer? Inte för så många som möjligt ska vara underleverantörer till statskassan.
Nej. Arbetslinjen är mer än arbete. Vi mår bra av att ha en egen försörjning. Men vi lever inte för att arbeta. Vi behöver arbeta för att ge oss själva och våra närmaste förutsättningar för ett gott liv, där vi har makt nog att inte tvingas göra som alla andra. Detta är avgörande ingredienser i en starkare Allians för Sverige.