Alliansen borde vänta med Kuggnäsbeslutet

I dag har Nyköpingsalliansen ett extramöte för att diskutera den kontroversiella Kuggnäsaffären. Det finns ett uttalat missnöje inom åtminstone två av de fem partigrupperingarna. Detta luftades också på det möte som föregick tisdagskvällens kommunfullmäktige.
Moderaternas Tina Palme, som sitter i kommunstyrelsen, är tveksam (SN 11/3) på goda grunder. Hon är inte ensam inom Moderaterna att känna så. Inom Centerpartiet är de två nämndordförandena Eva Andersson och Torbjörn Olsson starkt kritiska till att ta ett beslut om bytesaffären mellan Kuggnäs och Brunnsta på måndagens kommunstyrelsemöte.
Det här är inte business as usual. Det här är inte vilken affär som helst.
De kritiska rösterna inom Nyköpingsalliansen har exempelvis efterlyst en djupgående konsekvensanalys av en eventuell flytt. Är priset verkligen rimligt? Vad blir följderna av att motorgården flyttas till Brunnsta? Är det helt uteslutet att man inte bara flyttar ett problem nu närmare Skavsta och Oppeby? Vågar man lita på att de problem med extremister och främlingsfientliga attityder som färgat Kuggnäs och dess förening nu verkligen och för all framtid är historia? Detta är frågetecken nog för att ta det mycket, mycket lugnt och sansat.
Kommunen lär behöva området vid Kuggnäs för att göra fler tomter tillgängliga på Arnö. Men i nuläget finns dock en god beredskap på plansidan för Karlslund, för Rosenhill och för Arnö Brygga. Detta är inte akut.
En svårare fråga är dock om kommunen ska göra skillnad på förening och förening. Om motorklubben inte hade haft ett svärtat förflutet så hade affären högst sannolikt redan varit klar. Detta är det starkaste principargumentet för att säga ja till Kuggnäsaffären. Men skälen att avvakta är också tunga, med alla frågetecken väger det över. Kommunen ska göra affärsmässiga och sociala avvägningar. Priset ska vara marknadsmässigt och den nya lokaliseringen av motorgården eliminera eller minimera risken för nya problem.
Det är välkommet att kommunen har lyckats pruta tre miljoner på priset. Men här finns en symbolik som inte går att blunda för. Alliansen bör därför ta stor hänsyn till protesterna inom Moderaterna och Centern.
Ingen bryter en majoritetslinje utan tungt vägande skäl. Det är fullt förståeligt att ett antal borgerliga företrädare utöver behovet av en mer djuplodande analys även känner samvetskval inför mångmiljonaffären. Utifrån detta borde slutsatsen vara given. Då och då är ett steg tillbaka egentligen två steg framåt.