Samtidigt blir det lätt löjligt när oppositionen i kronor och ören försöker bestämma hur regeringens politik påverkat inkomstfördelningen, utan att ta hänsyn till reformernas effekt på tillväxt och sysselsättning. De direkta effekterna av jobbskatteavdrag, a-kasseavgifter och nya bidragsregler är småpotatis jämfört med arbetslöshetens inverkan på inkomstspridningen.
Den största fördelningsfrågan för Sverige handlar inte om att skyffla pengar mellan bidragssystem, utan om att skapa jobb åt de hundratusentals som blivit arbetslösa i finanskrisens spår.
Sahlin ger regeringen skulden för ökade klyftor. Krisens effekter viftas bort genom påståendet att den tvärtom minskat inkomstskillnaderna. Det är en halvsanning.
På kort sikt förlorar visserligen de rikaste mycket kapital när börsen dyker. Därmed minskar klyftan till medelklassen. Men dessa förluster tas snabbt igen när kurserna pekar uppåt. Det håller redan på att ske.
Samtidigt finns finanskrisens långsiktiga förlorare längst ner på samhällsstegen. De som blir av med arbetet och tvingas leva på socialbidrag, de som tvingas börja sitt arbetsliv i kön på arbetsförmedlingen eller de som tvingas gå ner i arbetstid.
Dessa har blivit allt fler och klyftorna har därför ökat. Med en lågkonjunktur som beräknas härja i ytterligare fyra år kommer det ta lång tid att reparera.
Historisk statistik visar med all önskvärd tydlighet att hög sysselsättning är det bästa botemedlet mot ökade klyftor. Trots det pratar oppositionen hellre om statliga bidragssystem. Vänsterväljare ska mobiliseras med felaktiga påståenden som att nio av tio kommer få mer i plånboken med rödgrön politik, en siffra som tagit fram genom att bortse från merparten av skattehöjningarna.
Ett oppositionsalternativ som hellre räknar kronor och ören på föreslagna reformer, än analyserar hur ekonomi och arbetsmarknad påverkas är inte seriöst. Valrörelsen borde handla om tillväxt och sysselsättning.
Fördelningspolitiken är en bifråga i sammanhanget.
Alliansen kan ta jämställdhetsdebatten
”Vi vill göra Sverige mer jämställt än idag”. Det var den, föga överraskande, rubriken när oppositionen igår gick till angrepp mot ökade klyftor i samhället. Med kalkylatorn i högsta hugg smattrade Sahlin och kompani ut siffror på hur regeringens politik påverkat fördelningen mellan rik och fattig. Att de rödgröna vill göra jämställdheten till valfråga är inte förvånande. Där har de stort förtroende.
Så jobbar vi med nyheter