EBåde Folkpartiet och Centerpartiet har genom åren haft beröringsångest inför begreppet borgerlig. Nu känner Moderata Ungdomsförbundet samma sak. MUF-basen Erik Bengtzboe från Nyköping inledde sitt andra år som ordförande med att vägra kalla sig för borgerlig (DN 26/11).
Identitetsfrågan som Erik Bengtzboe lyfter är intressant. Så länge begreppet borgerlig gick att samlas kring som icke-socialister mot ett kollektivistiskt folkhem var problematiken begränsad.
För Centerpartiet med sitt ursprung i Bondeförbundet var annars kopplingen till det tredje ståndet, borgerskapet, mycket liten. Precis som liberaler lätt kunde känna sig begränsade av ett borgerligt famntag. Ändå kunde de enas med en mer traditionell höger och sedermera även Alf Svenssons kristna kamrater om värdet av att bryta Socialdemokraternas maktinnehav.
Med bildandet av Alliansen och valsegrarna 2006 och 2010 har detta uppdrag till synes fullföljts. Moderaterna är lika stora som Socialdemokraterna och ståtar med statsministerposten för andra mandatperioden i rad. Nya tider råder.
I dag heter det att Sverige behöver en Alliansregering, det där med en specifikt borgerlig regering har tömts på innehåll. På sitt sätt har alltså Alliansen satt punkt för diskussionen om det borgerliga.
De nya Moderaternas resa från konservatism till mittenpragmatism rör upp svallvågor. Folkpartister och centerpartister guppar med i båten – med blandade känslor och sökande blickar. Socialdemokraterna försöker hålla sig stora genom att kalla sig för en bred kompromiss hellre än en kraft för mer socialism. Miljöpartiet har lättare att nå väljare i borgerliga storstadsmiljöer än i förorten, men har svårt att erkänna faktum. Ett flertal partipolitiska identiteter är i förändring.
Vad är borgerlighet i dag? Vem är borgerlig? Behovet av det borgerliga minskar när det inte står i kontrast till en allenarådande folkhemssocialism. Kanske skulle begreppet må bäst av att återförenas med tron på egen duglighet och eget arbete, som motsats till såväl ärvda privilegier som likriktande kollektivism. Om det behövs.
För upplysnings skull understryker Erik Bengtzboe att han hellre identifierar sig med kökslampan än kristallkronan. Det ligger helt i linje med Moderaternas ifrågasättande av den egna självbilden – och den ogenerade väljarpragmatismen. Är begreppet borgerlig är så laddat att det stöter bort väljare, ja då ryker det. Alla ska med.